Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
qväfdes af snyftningar. »Om du vill göra mig till viljes
i fråga om denna dårskap», fortfor hon efter ett ögon-
blicks uppehåll, »skall jag vara mycket ödmjuk — skall
aldrig mer vålla dig något obehag.» Hon brast i en
krampaktig gråt och sade nästan med ett skrik: »jagskall
hädanefter vara mycket ödmjuk.»
Det var en sällsam blandning af skådespelarkonst
och sanning i detta utbrott af lidelse. Hon stod fast vid
sin föresats, liksom ett barn kan sluta sin lilla hand om-
kring någon småsak, som det stulit, och dock under hela
tiden gråta och neka till, att det tagit den. Äfven Grand-
court var öfverraskad: denna nyckfulla önskan, denna
barnsliga häftighet stöd helt och hållet i strid med Ly-
dias vanliga sätt och med hela hennes väsen. Båda hade
alltid utmärkt sig genom sin värdighet. Det tycktes lik-
väl, som om hon varit lättare att behandla i detta till-
stånd än i sin förra trotsiga hållning. Han gick åter
tätt intill henne och sade i sin låga, befallande ton: »var
lugn och hör, hvad jag har att säga dig. Jag förlåter
dig aldrig, om du åter infinner dig och ställer till ett
uppträde.»
Hon tryckte näsduken mot sitt ansigte, och då hon
åter förmådde tala lugnt, sade hon med don beslöjade
stämma, som följer efter gråt: »jag skall det inte — 0111
du låter mig få min vilja fram — jag lofvar dig, att jag
inte vidare skall tränga mig fram. Jag har aldrig brutit
mitt ord till dig — hur många gånger har du inte bru-
tit ditt ord till mig? Då du gaf mig diamanterna att
bära, tänkte du inte på att taga dig en annan hustru.
Och nu lemnar jag dem ju ifrån mig — jag gör dig in-
gen förebråelse — jag ber dig endast, att jag skall B
lemna dem ifrån mig på mitt eget vis. Har jag inte
tåligt funnit mig i mitt öde? Allt skall tagas ifrån mig,
och när jag ber om ett halmstrå, ett spån, nekar du mig
det.» Hon hade talat hastigt, men efter ett kort uppe-
håll sade hon mera långsamt och i en icke längre beslöjad
ton: »jag skulle inte kunna uthärda, att du nekade mig
det.»
Grandcourt hade en retsam förnimmelse af, att han
hade att göra med något, som liknade vansinne; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
