Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
ELFTE KAPITLET.
Den dagen då Gwendolen Ha.rleths bröllop stod, och
hon blef mrs Grandcourt, var morgonen ljus och klar,
och medan solen ännu stod lågt, täckte en lätt rimfrost
trädens löf. Brudskaran var värd att se, och halfva Pen-
nicote, uppradadt längs vägen till kyrkan, var ute för att
se den. En gammal vän till prosten förrättade vigseln,
medan prosten sjelf uppträdde som brudens far och med
stor värdighet fylde sin plats i processionen. Endast i
två ansigten lade man märke till spår af bedröfvelse
i mrs Davilows och Annas. Moderns fina ögonlock voro
röda, som om hon gråtit halfva natten, och ingen förun-
drade sig öfver, att hon, huru lysande än partiet var,
bittert kände skilsmessan från en dotter, som var blom-
man af hennes barn och af hennes eget lif. Mindre föi-
klarligt fann man det, hvarför Anna skulle vara så ned-
slagen, då hon tog sig så bra ut i sin brudtärnedrägt.
Alla andra voro så strålande, som det högtidliga tillfället
erfordrade — bruden allra mest. Med hänseende till
henne var man ense om, att hon genom sin figur och
hållning var fullt värdig att vara en dam af hög rang,
hennes hy kunde kanske hafva tålt vid att vara litet mei
blomstrande; men eftersom brudgummen sjelf inte hade
någon synnerligen frisk färg — han hade, såsom nijöl-
narens hustru anmärkte, ungefär samma färg på kinderna
som hennes man — så passade de så mycket bättre <ii
hvarandra. I alla. fall måste han vara mycket kär i henne,
och man borde väl kunna hoppas, att han aldrig skul t
låta henne få äta upp, att hon tänkt på att bli guu-i
nant och att hennes mor ämnat flytta in i Sawyers ^
tage — skiften i hennes öde, hvarom det talats mj c ,<-t
i byn. Mjölnarens fjortonåriga dotter kunde icke tro, od
bättre herrar betedde sig illa mot sina hustrur, men mo
dern upplyste henne om, hur det dermed förhöll sig^*J°i
mitt barn», förklarade hon, »karlar äro karlar; förnäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
