Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
eller ringa, så äro de ungefär lika goda kålsupare. Jag
har liört ruor min berätta, att squire Pelton plägade taga
med sig sina hundar och en lång piska i sin hustrus
rum och piska dem der, för att skrämma henne, och min
mor var den tiden kammarjungfru der i huset.»
»Sådant der skall man inte tala om vid ett bröllop,
mrs Girdle», sadeskräddaren. »Ett gräl kan sluta med
piskan, men det begynner med tungan, och den varan
ha fruntimren mest af.»
»Vår Herre har väl gifvit dem den, för att de skulle
bruka den, förmodar jag», sade mrs Girdle. »Det har
aldrig varit hans mening, att ni skall ha allt som ni vill
ha det.»
»Efter hvad jag kunnat inhemta af den herre, som
sköter stallet i Oflendene, gör denne mr G-randcourt yt-
terst föga bruk af sin tunga. Allt måste uträttas i all-
sköns tysthet, utan att han ger några order.»
»Då gör han kanske så mycket mera bruk af piskan,
fruktar jag», sademrs Girdle. »Hon vet nog att bruka
sin tunga, det svarar jag for. Se, der komma de ut till
saminans!»
»Sådana underbart långa ögon hon har», sade skräd-
daren; »man blir riktigt komik till mods, när hon ser
på en.»
Gwendolens gång och hållning hade verkligen aldrig
varit mera spänstiga, hennes långa, bruna ögon mera glän-
sande än i detta ögonblick; hennes yttre bar denna strå-
lande pregel af stark öfverretning, som stundom till och
med kan härröra af smärta. Det var likväl icke smärta,
hon kände; hon hade skrufvat upp sig till ungefär samma
stämning som den, i hvilken hon stod vid spelbordet, då
Deronda säg på henne och hon började förlora. Det läg-
en njutning deri; all den oro, som samvetets vaknande
framkallade, förbisågs, som om det varit en obetydlig
opasslighet, för tillfredsställelsen af den äregiriga fåfänga
och åtrå efter lyx hos henne, som det behöfdes en hel
bop långsamt verkande gift för att döda. Denna morgon
skulle hon icke hafva talat sant, om hon sagt, att hon
angrade, att hon tagit Grandcourt, eller att några far-
hågor i ett aflägset fjerran kunde fördunkla de strålande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
