Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
»Jag känner några damer, som säkert skola kunna
skaffa er många elever efter jul», sade Deronda. »Ni
har väl ingenting emot att sjunga för hvem som helst,
som skulle önska att höra er?»
»Nej bevars, jag skulle så gerna vilja göra någonting
för att förtjena pengar. Mrs Meyrick tror, att jag också
skulle kunna undervisa i deklamation; men om ingen vill
lära något sådant af mig, så tör det väl inte låta.göra sig»,
Mirah smålog med en tillstymmelse till glädtighet, som han
aldrig förr varseblifvit hos henne. »Jag är nästan viss om,
att min mor, om jag finner henne, är fattig. Jag kan
dessutom inte alltid lefva af andras barmhertighet, ehuru»
- vid dessa ord vände hon sig om och lät sin blick
sväfva öfver alla de tre qvinnorna —: »den barmhertig-
het, som visas mig, är den ljufvaste i verlden.»
»Jag tror nästan, att ni skulle kunna bli rik», sade
Deronda småleende. »Åtskilliga förnäma damer torde komma
att låta sina döttrar undervisas af er. Men sjung nu igen
litet för oss.»
Hon efterkom beredvilligt uppmaningen och sjöng åt-
skilliga stycken af G-ordigiani och Schubert och slutligen
på Mabs anhållan en liten hebreisk psalm, hvars melodi
hon ännu erinrade sig från den tid, hon som ett litet barn
låg på sin mors knä, men af hvilken blott ett och annat
ord bibehållit sig i hennes minne.
Kort derefter tog Deronda afsked, och då mrs Mey-
rick gick ut med honom för att med honom utbyta ett
och annat ord angående Mirah, sade han: »Hans och jag
komma ätt bo tillsammans, när han kommer hem i jul.»
»Ni har skrifvit till Rom derom?» sade mrs Meyrick,
hvars ansigte klarnade. »Så utmärkt snält och omtänk
samt af er. Då har ni väl nämnt något om Mirah?»
»Ja, jag nämnde ett par ord om henne så der i för-
bigående. Jag antog, att han fått veta allt genoni er.»
»Jag måste tillstå min dårskap. Jag har ännu inte
skrifvit ett ord om henne. Jag har alltid ämnat g®ia
det, och dock har jag alltid slutat mina bref, utan att
säga ett ord. Och jag har sagt åt flickorna, att de sku c
öfverlåta det åt mig. Emellertid tackar jag er tusen
gånger!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
