Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänhet pläga ådagalägga; — vidare af en kraftfull sex-
årig gosse och en. något yngre flieka, båda med svarta
ögon och svart lockigt hår, båda med ett ännu mer semi-
tiskt utseende än deras föräldrar. Den unga qvinnan
som kommit på tillropet »Addy» — en sorts papegoja i
ljusblå klädning med korallhalsband och örhängen och
håret uppfäst i en väldig chignon — såg lika sjelfbelåten,
hflig och vulgär ut som hennes man, och en viss olikhet5
som fans mellan henne och modern, tjenade endast till
att hos Deronda styrka det obehagliga intrycket, att den
sist nämnda icke var en så ytterst alldaglig judinna, att
hon ju icke möjligtvis kunde vara Mirahs mor. Medan
denna tanke föresväfvade honom, hade gossen med ener-
giskt stampande sprungit in i boden, och med händerna
i fickorna på sina små korderojbyxor stälde han sig på
omkring fyra fots afstånd från Deronda och såg på honom
med en forskande, brådmoget slug blick. Kanske var det
hufvudsakligen i en diplomatisk afsigt att fä tillfälle att
stanna qvar och ställa sig in hos vederbörande, som De-
ronda klappade gossen på hufvudet och sade:
»Huru heter du, min lilla vän?»
»Jakob Alexander Clohen», sade den lille mannen
mycket lugnt och bestämdt.
»Du har således inte fått namn efter din far?»
»Nej, efter min farfar. Han säljer pennknifvar och
rakknifvar och saxar — ja, det gör farfar», sade Jakob,
som ville imponera på den främmande genom att omtala,
att han hade en så förnäm slägting. »Han har skänkt
mig den här knifven.» Derpå framtog han en fickknif,
°ch de små fingren, som både af natur och genom konst
’oro temligen svarta, öppnade mycket raskt två blad och
°n korkskruf.
»Ar detta inte en farlig leksak?» sade Deronda, i
det han vände sig till farmodern.
»Nej, bevars, han skär sig aldrig», sade hon och såg
Pa sonsonen med stilla hänryckning.
»Har ni någon knif?» sporde Jakob, i det han gick
oarmare till honom. Så munvig han än var, var dock
ans barnsliga röst hes, liksom den tillhört en ålderstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
