Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
en sådan mod dc erforderliga egenskaperna, krok och
hvitt skaft, och på begäran framtog han den, sägande:
»Är det en sådan här, du vill ha, Jakob?»
Den underkastades en sträng undersökning, kroken
och bladen öppnades, och den andra knifven med kork-
skrufven framtogs till anställande af jemförelse.
»IIvarför tycker du mer om en krok än en kork-
skruf?» sade Deronda.
»För att jag kan hålla fast allt med en krok; men
on korkskruf kan inte gå in i annat än korkar. Men
den är bättre för er; ni kan dra ut korkar med den.»
»Du vill således byta med mig?» sade Deronda, som
märkte att farmodern med stort nöje hörde på.
»livad har ni mera i era fickor?» frågade Jakob
med betänksamt allvar.
»Sch, sch, Jakob lilla», sade farmodern, och Deronda,
som ansåg sig icke böra rubba disciplinen, svarade:
»Det tror jag inte jag får tala om för dig. Det
var endast knifvarne vår affär gälde.»
Jakob såg en eller ett • par minuter forskande på
honom och sedan han, som det tycktes, dragit sina slut-
satser, sade han mod högtidligt allvar: »jag vill byta»,
och räckte knifven med korkskrufven åt Deronda, som
med motsvarande allvar stoppade den i fickan.
Strax derefter sprang denne Sems lilla son in i
rummet näst intill, der man hörde honom ifrigt prata,
och sprang sedan tillbaka igen, och då han såg sin far
inträda, tog han en liten plyschhatt, som låg på en stol,
satte den på sig och gick fram till honom. Cohen be-
höll hatten på sig och tog ingen notis om den främmande
gästen, utan stod stilla, medan två af barnen gingo fram
till honom och omfattade hans knän; derpå lade han
händerna först på det ena barnet och sedan på det an-
dra och uttalade en välsignelse på hebreiska, hvarefter
hustrun bar lindebarnet, som hon nyss tagit ur vaggan,
fram till mannen och höll det • under hans utsträckta
händer, på det han skulle välsigna det i dess sömn. I
detta ögonblick tyckte Deronda, att den öfver sitt yrke
så stolta pantlånaren dock icke var så helt och hållet
prosaisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
