Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
»Nå, sir,_ jag hoppas min familj mottagit er väl»,
sade Colien, i det han lade från sig hatten och vardt
densamme han fornt varit. »Och ni har varit punktlig.
iNa, lat se, låt se!»
»Det har är den ringen, jag talade om» sade Deronda
och tog den från fingret. »Jag tror den kostat hundra
pund, så att den nog tör räcka till som pant för femtio
skulle jag tro. Jag skall sannolikt inlösa den om en
manad eller så.»
Cohens glänsande ögon tycktes komma litet närmare
tillsamman, då han såg på denne naive, unge gentleman,
som tycktes antaga, att pantlånarne gerna sågo, att folk
inlöste sina panter. Han tog ringen, undersökte den och
aterlemnade den, i det han i en likgiltig ton sade: »godt,
godt. Vi skola tala derom, när vi ätit. Skulle ni inte
vilja göra oss det nöjet och deltaga i vår måltid. Jag
och min hustru skulle anse det som en ära, och det-
samma skulle mamma göra — icke sant, mamma?»
Inbjudningen bekräftades från båda hållen, och De-
i onda mottog den med nöje. Alla vände sig nu om och
uppstalde sig rundt omkring bordet. Der syntes ännu
mtet fät till, utom ett enda, som var betäckt med en
sen et, och ett handfat, som mrs Cohen satt fram åt sin man
att tvätta händerna i. Men sedan denne åter satt pä sig
«n hatt, gjorde han ett uppehåll och ropade högt: »Mar-
dokai!»
. »Nan detta utgöra någon del af en religiös cere-
moni?» tänkte Deronda, som icke kunde begripa, hvarför
enna forntida hjelte åkallades. Men han hörde ett ja
■an rummet näst intill, hvilket kom honom att kasta
°n blick at den öppna dörren, och till sin förvåning
’arseblef han der den gåtfulla juden, som han samma
cag träffat i den antiqvariska boklådan. Deras blickar
möttes, oeh Mardokai såg lika öfverraskad ut som De-
jonda ingendera visade i sin öfverraskning något teeken
1 j att han kände igen den andra. Men i detsamma
j ardokai satte sig ned vid ändan af bordet, böjde han
1 ot smått på hufvudet för gästen på ett kallt och af-
juatt sätt, som om den förstämning, som hans svikna för-
mppningar framkallat hos honom på förmiddagen, fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
