Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
sade icke mer ett ord. Deronda hade nu mer än vid
deras förra samtal lagt märke till en andtäppa, hvilken
föreföll honom som ett tecken till lungsot.
»Jag har haft annat att göra än förskaffa mig bok-
lärdom», sade mr Cohen; »jag har måst söka förvärfva
mig kunskaper i nyttiga ting. Jag förstår mig bra på
ädelstenar», vid dessa ord pekade han på Derondas ring.
»Jag är inte rädd för att mottaga er ring efter min vär-
dering. Men», tilläde han och sänkte sin röst till en
lägre, mera förtrolig näston, »låt nu höra, hur mycket
vill ni ha för den?»
»Femtio eller sextio pund», svarade Deronda i en
väl likgiltig ton.
Cohen besinnade sig litet, stack händerna i byxfic-
korna, fäste på Deronda ett par ögon, glittrande som ett
marsvins och sade: »det är mig omöjligt. Skall med
största nöje stå er till tjenst, men så långt kan jag inte
gå. Fyratio pund — ja, fyratio — fyratio kan ni fä på
den.»
Deronda hade varseblifvit, att Mardokai blickat upp
igen, då han hörde, att det var fråga om en penning-
affär, och att han nu åter betraktade honom, medan han
sade: »godt, jag skall inlösa den om en månad eller så
der omkring.»
»Välan, jag skall sedermera skrifva ut ett bevis åt
er», sade Cohen likgiltigt. Derpå lyfto han upp ett fin-
ger såsom ett tecken, att samtalet måste inställas. Han,
Jakob och Mardokai satte på hattarne, och Cohen be-
gynte en tacksägelsebön, som fortsattes med responsorier,
jllls Mardokai slutligen ensam föredrog den långa bönen
1 en högtidlig, sjungande ton, med hakan något upplyft
och de magra händerna hopknäppta framför sig. Icke
Wott genom sin röst och sitt tonfall, utan oek genom en
fullkomlig brist på det sjelfmedvetande, som söker andras
bifall, utgjorde han en mycket stark kontrast mot juden
vid andra ändan af bordet.
Det var en oförklarlig företeelse midt bland dessa
’’ulgära, välmående typer ur handelsmannaklassen — denne
’oan, som, trots sitt aftärda utseende och sina luggslitna
kläder, ingaf Deronda en viss vördnad och gjorde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
