Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
likt, att hon tog på sig ett hårdt och trotsigt väsen för
att dölja någon pinsam känsla. Men hvarför bemötte hon
honom icke med mer vänlighet?
För att öfvergå till ett annat ämne, sade sir Hugo
till henne: »är detta inte ett vackert rum? Det är en
del af klostrets refektorium. Det var deladt på midten
genom de der pelarne och de tre hvalfbågarne, som seder-
mera tillmurats. Ursprungligen var det dubbelt så stort
som nu. På de platser, der vi nu sitta, sutto förr rader
af benediktinermunkar. Tänk, om vi plötsligt finge se
ljusen brinna matt och de gamla benediktinernas andar
stiga upp öfverallt bakom våra stolar!»
«Nej, för all del, tala inte så», sade Gwendolen, låt-
sande att rysa. »Det är mycket angenämt att bo, der
ens fäder och munkar förr bott, men de böra känna till
sin plats och hålla sig under jorden. Jag skulle verk-
ligen vara ganska rädd för att gå omkring här i huset
alldeles allena. De hädangångna slägtena måste bestämdt
vredgas på oss, för det vi ändrat så mycket.»
»Åh, dessa andar måste tillhöra alla möjliga poli-
tiska partier», sade sir Hugo. »Och de bland dem, som
gerna velat förändra förhållandena, medan de lefde, och
icke förmådde det, måste stå på vår sida. Men om ni
ock inte skulle ha lust att göra en rund kring huset en-
sam, så hoppas jag, att ni inte skall ha något emot att
göra det i sällskap. Ni och Grandcourt böra se det hela,
och vi skola be Deronda gå omkring med oss; han vet
bättre besked om allt, än jag.» Baroneten var vid det
ypperligaste lynne.
Gwendolen kastade en förstulen blick på Deronda,
som måste hafva hört, livad sir Hugo sade, ty han hade
ansigtet vändt mot dem och höll just på att taga för sig
af en rätt, men han såg så lugn ut, som en figur på en
tafla. Vid sir Hugos yttrande, att Deronda skulle visa
henne och Grandcourt det ställe, som en gång skulle b i
deras, men livilket, såsom hon med en pinsam känsla enn
rade sig, möjligen kunnat bli hans (om andra handlat annor
lunda), hade vissa tankar uppstått hos henne tankar,
som redan ofta förut föresväfvat henne, men som nu
trängde sig på henne med synnerlig styrka och i en «)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
