Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
rider numer i en jemn lunk, såsom det tillkommer en
gammal gentleman med döttrar. Saken är den, att jag
egentligen lagt ned allt för mycket på det liar stället. Vi
bodde alla på Diplow för tre år sedan, medan förändrin-
garna här verkstäldes. Tycker ni om Diplow?»
»Inte synnerligen», svarade Gwendolen likgiltigt. Man
skulle kunnat tro, att den unga damen i hela sin lifstid
haft flere familjegods, än hon brytt sig om att besöka.
»Nej, nej, det tar sig icke synnerligen ut, när man
kommer från Ryelands», sade sir Hugo mycket förnöjd.
»Grandcourt flyttade dit för jagtens skull; men han fann
der någonting så mycket bättre», tilläde baroneten med
sänkt röst, »att han hade alla skäl att föredraga det fram-
för hvarje annat ställe i verlden.»
»Det har i ett afseende något tilldragande för mig»,
sade Gwendolen, i det hon med ett kallt småleende hal-
kade öfver komplimangen, »nämligen, att det ligger så
nära Olfendene.»
»Det kan jag mycket väl förstå», sade sir Hugo,
och dermed lät han saken falla.
Deronda hade icke hört mycket af detta samtal, ty
hans uppmärksamhet hade varit upptagen på annat håll,
men af hvad han kunnat iakttaga i hennes beteende, hade
det intryck styrkts hos honom, att det deri ånyo låg nå-
gonting konstladt.
Fram på aftonen, då alla voro församlade i salongen,
satte sig Deronda på anmodan af någon bland gästerna
ned vid pianot och sjöng. Sedermera intog mrs Raymond
hans plats, och då han steg upp, lade han märke till,
att Gwendolen lemnat sin plats och kommit till denna
ändan af rummet, liksom för att höra bättre, men nu
stod med ryggen vänd till alla och såg på ett vackert, i
elfenben skuret munkhufvud, som hängde ofvanför ett
litet bord. Han hade stor lust att gå fram och tala
med henne. Hvarför skulle han icke följa sin ingifvelse,
som han skulle gjort, om det varit fråga om hvilken
annan dam som helst i rummet? Och dock besinnade
han sig några ögonblick och rörde sig icke ur stället,
utan betraktade endast hennes vackra, behagfulla figur.
Har man något skäl att icke vilja gifva efter fi(
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
