Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
en åtrå att tala med en vaeker qvinna, bör man ieke
länge se pa . hennes rygg, ty det kan göra ens önskan att
se, hvad den döljer, ännu starkare. Man skulle på andra
sidan kunna varseblifva ett mycket ljuft leende. Deronda
gick slutligen fram till det lilla bordet, vid hvilket Gvven-
dolen stod, men innan han hann tilltala henne, hade hon
vändt sig till honom, ieke med ett leende, utan med en
bedjande, bedröfvad blick, så ytterligt olik den kalla, af-
mätta helsningen vid middagsbordet, att han icke för-
mådde öppna munnen. Sedan de en liten stund sett på
hvarandra, sade han dock, endast , för att säga något:
»Vill ni inte sjunga litet?»
Att uttrycket i hennes blick hade varit ofrivilligt,
bevisade den förändring, som föregick i hennes ansigte,
då hon tvang sig att lugnt svara: »jag är road af att
höra på andra.»
»Är ni inte sjelf musikalisk?»
»Jag har anvijndt mycken tid pä musik, men jag
har inte så mycket talang, att det lönat mödan. Jag
skall aldrig mer sjunga.»
»Men om ni tycker om musik, så lönar det alltid
mödan att sjunga enskildt för er egen förnöjelse. Jag
bemödar mig om att vara belåten med min medelmåttig-
het», sade Deronda småleende; »det är alltid förlåtligt,
blott man inte begär, att andra skola taga den för öfver-
lägsenhet.»
»Jag kan inte följa ert exempel», sade Gwendolen,
som nu återtagit sin konstladt lifliga ton. »Att vara
medelmåttig är i mitt tycke detsamma som att vara trå-
kig, och den väsentligaste förebråelse, jag har att göra
verlden, är, att den är tråkig. Trots ert ogillande anser
Jag hasardspel för en tillåtlig förströelse. Det är ett
medel mot tråkigheten.»
»Jag kan inte erkänna, att det ligger något berätti-
gadt i ett sådant uppfattningssätt», sade Deronda. »Jag
fror, att när vi finna verlden tråkig, så ligger orsaken
dertill i en sjuklig stämning hos oss sjelfva. Huru skulle
någon eljest kunna finna lifvet så ytterst intressant? Och
det göra dock många.»
»Ja, jag förstår er nog; de fel, jag finner hos verl-
Duniel Deronda. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
