Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
han i begrepp att blifva en svartsjuk, äkta man? Deronda
inbillade sig det, men hans inbillningskraft var med hän-
seende till Grandoourt lika mycket på villospår, som den
skulle vant det med hänseende till ett icke undersökt
land, fullt af egendomliga djurarter. Han kunde icke
föreställa sig, att han sjelf kunde vara föremål för mannens
svartsjuka eller gifva någon anledning dertill: men miss-
tanken, att en hustru icke är lycklig, har ganska natur-
ligt till följd, att man börjar att fundera öfver mannens
beteende. Då klockan var öfver ett på natten, befann
sig Deronda i den löjliga belägenheten, att han satt helt
andäktigt med en hebreisk grammatika i handen (af in-
tiesse för Mardokai hade han begynt att studera hebrei-
ska), fullt medveten om, att han nästan en hel timme
icke läst ett ord i den, utan uteslutande tänkt på Grwen-
dolen och hennes man.
»Hvad kan allt sammans tjena till?» tänkte Deronda,
i det han . lade ifrån sig grammatikan och begynte att
kläda a’" sig. »Jag kan inte göra något för att hjeipa
henne — det kan ingen, i fall hon redan upptäckt sitt
misstag. Och hvad vet jag för öfrigt om henne? Det
kan finnas en dämon hos henne, som skulle kunna trotsa
den allra värsta man. Hon var uppenbarligen en illa
uppfostrad, flärdfull flicka; det kan nog hända, att hon
också är en kokett.»
Detta sista trodde han dock knappast sjelf; men en
mre röst bjöd honom att vara försigtig, och sir Hugos
af honom mycket fruktade gyckel med hänseende till kur-
tis hade väl också bidragit till att framkalla denna tanke,
tmellertid föresatte han sig att undvika hvarje tillfälle
till ett téte-å-téte med henne under de få dagar, hon ännu
komme att stanna qvar i »the Abbey», och han var i
stand att hålla en föresats, om han ock hade aldrig så
god lust att bryta den.
Dagen derpå vid frukostbordet sade sir Hugo till
ienne: »vi ha fått ett underbart mildt töväder, och det
äi särdeles angenämt att vara ute — skola vi inte gå
°°h se på stallet och de andra gamla delarna af bygg-
mngen?»
»Jo, med nöje», svarade Grwendolen. »Skulle det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
