Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
inte roa dig att se stallet, Henleigh?» tilläde lion, i det
hon såg på sin man.
»Jo, alldeles utomordentligt», sade Grandcourt med
en likgiltighet, som tycktes gifva en anstrykning af ironi
åt hans ord. Det var första gången Deronda hört dem
tala med hvarandra sedan deras ankomst, och det före-
föll honom, som om de blickar, de utbytte med hvar-
andra, varit så kalla och ceremoniösa, som om allt endast
varit en formalitet mellan dem. Men engelsmännen äro
i allmänhet mycket tillbakadragna, och Grändcourts ytter-
liga tillbakadragenhet kunde derför uppfattas som ett till
ytterlighet gående prof på denna del af nationalkarakteren.
»Ilvilka andra ha lust till att göra turen omkring
boningshuset och de andralägenheterna?» sporde sir Hugo.
»Damerna måste kläda sig varmt, ty det är nätt och jemt
att vi kunna hinna bli färdiga dermed kort före solned-
gången. Du följer ju med, Dan, icke sant?»
»Ja», sade Deronda i en likgiltig ton, ty han visste
att sir Ilugo skulle blifva misslynt, om han gjorde minsta
försök att undandraga sig.
»Yi träffas således alla i biblioteket, när vi äro fär-
diga — t. ex. om en half timma», sade baroneteu.
Gwendolen klädde sig ovanligt hastigt och kom efter
tio minuters förlopp ned i biblioteket i pelsfodrad kappa,
hatt med plymer och små kängor med tjocka sulor. Sa
snart hon inträdt i salen, varseblef hon, att någon redan
var der, och det var just hvad hon hoppats. Deronda
stod med ryggen vänd mot henne i andra ändan af
rummet och genomögnade en tidning. Hur kunde små
kängor göra något buller på en Axminster-matta? Och
om hon hostat, kunde detta hafva sett ut som ett afsigt-
ligt tillkännagifvande af hennes närvaro, och detta var
något som hon icke kunde nedlåta sig till. Hon skydde
också att gå fram till honom och låta honom veta, att
hon var der, ehuru det var hennes brinnande åtra att
tala med honom, som kommit hennes fantasi att för sig
utmåla denna möjlighet att träffa honom och förmatt
henne att skynda ned, liksom foglar fladdra öfver det
vatten, de icke våga dricka af. Hon var alltid orolig
öfver, hvad han möjligtvis kunde tänka om henne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
