Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna dag var hon särdeles ängslig för, att han skulle
förakta henne såsom en qvinna, som triumferade öfver,
att hon var Grandcourts hustru och en gång skulle blifva
herskarinna på detta ställe. Det fans ieke det ringaste
spår till koketteri i hennes förhållande till honom; han
stod för henne ensam bland män, ty han hade hos henne
väckt det intrycket, att han var, ieke hennes beundrare,
utan en henne öfverlägsen natur.
Och nu ville han ieke se sig omkring och varse-
blifva, att hon var der! Bladet prasslade i hans hand,
hans hufvud rörde sig upp och ned, medan blicken gled
öfver dessa dumma spalter, och han strök sitt skägg, all-
deles som om det icke funnes någon sorg eller några be-
kymmer i denna verld. Naturligtvis skulle hela det öfriga
sällskapet snart komma hed, och tillfället att säga några
ord, som kunde utplåna intrycket af hennes tanklösa ord
den föregående aftonen, skulle då vara förbi. Hon var
sjuk af sinnesrörelse, och hennes ansigte hade fått det
egendomliga uttryck, som uppkommer genom en förödmju-
kelse, hvilken man icke kan lätta genom att gråta. -
Slutligen kastade han bort tidningen och vände sig om.
»Ali, är ni redan här?» sade han och gick fram ett
par steg; »då måste jag gå och ta på mig min öfver-
rock.»
Han vände sig bort och gick ut ur rummet. Det
var ett bra obeskedligt beteende. Blotta höfligheten borde
hafva ålagt honom att stanna och utbyta några ord med
henne, innan han lemnade henne allena. Visserligen in-
trädde Grandeourt ett ögonblick derefter i sällskap med
sir Hugo, så att endast några få och fullkomligt likgil-
tiga ord skulle kunnat sägas. Emellertid sågo de honom
gå ut genom biblioteksdörren, i det samma de kommo in.
»Du — du ser inte riktigt frisk ut», sade Grand-
c°urt, i det han gick rakt fram till henne, stälde sig
"iidt emot henne och spände ögonen i henne. »Tror du,
att du orkar med att gå ut?»
»Ja, det skulle göra mig godt», sade Gwendolen utan
att förändra en min.
»Vi kunde skjuta upp med att se oss omkring i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
