Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
lifvet snart komma att stå stilla», sade Deronda. »Vi
kunna alls ingenting företaga, utan att först hafva utsta-
kat en viss gräns för oss, livilken vi ej ämna öfverskrida.»
»Skulle ni vilja bibehålla gamla moder, mr Deronda?»
sade Gwendolen, i det hon blef litet efter, medan sir
Hugo och Grandcourt gingo vidare.
»Några af dem. Jag kan inte inse, hvarför vi inte
i det fallet, liksom i allt annat, skola göra bruk af vår
omdömesförmåga, eller hvarför den omständighet, att en
sak är gammal eller ny, i och för sig skulle vara något
argument emot den. Att finna behag i att göra något,
som våra förfäder gjort, är godt, så vida det inte ute-
sluter något bättre; det utvidgar tillgifvenhetens område
och tillgifvenhet är den yppersta . grundval för allt
godt i menniskolifvet.»
»Jag tror inte jag förstår det der riktigt», sade
Gwendolen, som höll upp hufvudet på sitt gamla, trotsiga
maner. »Jag har just inte mycket anlag för att vara
kärleksfull; men ni menar väl, att just det är orsaken,
hvarför jag inte kan upptäcka mycket godt i lifvet.»
»Nej, jag menar inte något sådant; men jag tillstår,
att jag skulle mena det, om jag kunde tro, hvad ni säger
om er sjelf», sade Deronda allvarligt.
I detsamma vändo sir Hugo och Grandcourt sig om
och stodo stilla.
»Jag kan aldrig få mr Deronda att säga mig en
komplimang», sade Gwendolen. »Jag är riktigt nyfiken
att se, om jag inte skall kunna locka ur honom litet
smicker.»
»Ja», sade sir Hugo, med en blick på Deronda,
»saken är den, att det tjenar till intet att smickra en
gift hustru. Vi afstå derifrån i förtviflan. Hon har
hlifvit närd med så mycket smicker, att allt, hvad vi
kunna säga, måste synas smaklöst.»
»Det är mycket sant», sade Gwendolen, i det hon
böjde på hufvudet och smålog. »Mr Grandcourt vann
>oitt hjerta genom att säga väl svarfvade komplimanger.
Obi han sagt ett enda ord, som icke varit på sin plats,
sä hade det varit ett dråpslag för hans förhoppningar.»
»Hör ni det?» sade sir Hugo och såg pä mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
