Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gwendolen, som hade vändt sig om och såg, att det öfriga
sällskapet närmade sig dem, svarade:
»Ja, jag medger, att det är bra varmt derinne, när
man har sina ytterkläder på sig.»
.De gingo genom åtskilliga gårdar till det vackra
kapellet, som nu var förvandladt till ett stall. Det hvilade
ännu öfver dess inre en högtidlig stämning, som förhöj-
des deraf, att vintersolens matta strålar föllo in genom
de öfversta fönstren och sken på lemningarna af gamla
målningar och englafigurer; på glänsande bruna eller grå
sidor och bogar; på milda hästhufvuden, som sträckte ut
frustande näsborrar öfver de fernissade, bruna spiltorna;
på det guldgula höet, som låg der kringströdt eller i
knippor; på en liten hvit och lefverbrun rapphönshund,
som låg och hvilade på en gammal, uttjent ridhästs rygg.
Taket hvälfde sig högt och ståtligt, och när då och då
en hästhof stampade mot stengolfvet, rullade en åska
genom hvalfvet och besvarades utanför af stöfvarnes
djupa skall.
»O, detta är härligt!» utbrast G-wendolen, glömsk af
allt annat, utom det omedelbara intrycket. »Detta är
verkligen härligt! Jag skulle endast önska, att det funnes
en häst i hvar spilta. Jag skulle tio gånger hellre vilja
rå om detta stall än det i Ryelands.»
Men hon hade knappt yttrat dessa ord, förrän det
plötsligt föll henne något in, och hon ofrivilligt riktade
blickarna på Deronda, som, eget nog, tagit af sig sin filt-
lialt och stod och höll den framför sig, alldeles som om
ban inträdt i ett rum eller i en verklig kyrka. Liksom
andra såg han tillfälligtvis på henne, och deras blickar
möttes — till ytterligare förtrytelse för henne; ty det
föreföll henne, som om hon, genom att se på honom,
förrådt riktningen af sina tankar, och hon märkte, att
bon rodnade. Hon öfverdref intrycket, som både hos
sir Hugo och Deronda måste hafva väckts genom den
taktlöshet, hon gjort sig skyldig till, då hon talat om
egandet af något i »the Abbey»; hvad Deronda angick,
hade hon troligen bragt det derhän, att han föraktade
benne. Hennes förargelse öfver sin förvirring, hvilken,
som hon inbillade sig, måste hafva väckt allmän uppmärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
