Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
samhet, beröfvade henne hennes vanliga förmåga att slå
bort det hela med skämt, och hon vände ansigtet mot
taket och vred sig omkring på klacken. Om ock någon
lagt märke till hennes rodnad, hade dock säkerligen ingen
tolkat den i öfverensstämmelse med hennes hemliga känslor.
En rodnad är intet språk, endast en oviss flaggsignal,
som kan betyda hvilket som helst af två alldeles mot-
satta ting. Deronda allena hade en dunkel aning om en
del af hennes känslor; men medan han stod och gaf akt
på henne, stod en annan och gaf akt på honom sjelf.
»Tar ni af hatten för hästarne?» sade G-randcourt
med ett något hånande småleende.
»Hvarför inte?» svarade Deronda, i det han satte
hatten på igen. Han hade tagit af sig den alldeles me-
kaniskt, och hade han varit en ful karl, så skulle ingen
lagt märke dertill, ty fulheten tyckes alltid ofrivilligt
blotta sig, skönheten afsigtligt ådraga sig uppmärksamhet.
Sedan man besett stallet, sade sir Hugo: »nu skola
vi gå och se på klostergården, den vackraste delen af
byggningen och så väl konserverad, att man. skulle tro,
att munkarne gått omkring och spatserat der för icke
längre sedan än i går.»
Gwendolen dröjde ännu ett par minuter för att be-
trakta bandhundarne, och Grandcourt väntade på henne.
»Jag tror det är bäst, att du tar mig under ar-
men», sade han sakta och i en befallande ton, och hon
lydde honom.
»Det är ohyggligt tråkigt att släpas omkring på
det här sättet och inte ens ha en cigarr», sade Grand-
court.
»Jag trodde det skulle roa dig.»
»Roa mig? — Detta evinnerliga pladder? Och så-
dana damer sedan! — bjuda en att vära i sällskap med
sådana vidunder af fulhet. Hur den der inbilska nar-
ren, Deronda, kan stå ut med att se på henne.»
»Hvarför kallar du honom en inbilsk narr? Har du
så mycket emot honom?»
»Om jag har något emot honom? Visst inte. Hvad
frågar jag efter, att han är en inbilsk narr. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
