- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
205

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omgifningar underordnat sig henne - tron på hennes
makt att herska - var helt och hållet försvunnen. På
sju korta veckor, som föreföllo henne som en half lifs-
tid hade hennes man vunnit ett välde öfver henne
hvilket hon lika litet förmådde motstå, som hon skulle
kunnat motstå stöten af en darr-rocka. Gwendolen svilja
hade kunnat synas oemotståndlig, då hon utöfvade sin
barnsliga lilla herskarmakt; men det var viljan hos en
varelse, som mycket lätt påverkades af inbillade farhå-
gor; det behöfdes ej mer än en skugga för att skrämma
den till att släppa hvad den fasthöll. Och hon hade
crafiat på en vilja lik den hos en krabba eller boa con-
strictor, som fortfara att knipa eller krossa, utan att
lata skrämma sig af det våldsammaste åskdunder. Grand-
court hade ganska väl reda på, hur han skulle gå till
väga för att vinna ett sådant herravälde öfver henne;
han hade en underbart skarp blick för att upptäcka
e själstillstånd hos Gwendolen, hvarigenom han kunde
göra hennes stolta och upproriska sinne helt och hållet
sig underdånigt.
Hon hade,^ i en ögonblicklig ångest för att andra
ögon skulle få se det, bränt upp Lydia Glashers bref
och hade ihärdigt dolt för Grandcourt, att det fans nå-
gon annan orsak till hennes våldsamma, nervösa anfall
än sinnesrörelsen på hennes bröllopsdag; hon hade till
och med låtit bringa sig derhän att säga den osanningen:
" rä|a in*e — det är för det jag blifvit så upprörd
— den plötsliga, förändringen från lifvet i hemmet är
skuld dertill.» Orden i detta bref ljödo oupphörligt
icnnes öron och tyngde på hennes samvete som profe-
ian om en straffdom, som skulle drabba henne: »Jag
äi den graf, hvari såväl er som min utsigt att blifva
ycklig är begrafven. Ni har blifvit varnad. Ni har
Jhed berådt mod oförrättat mig och mina barn. Han
ia e ämnat gifta sig med mig. Han skulle till slut
alva gjort det, om ni inte brutit ert ord. Ni kommer
att fa ert straff. Jag önskar det af allt mitt hjerta.»
Dessa grymma ord hade förgiftat hela hennes lif
oci oupphörligt frambesvurit uppträdet vid de Hviskande
> ttnarne för hennes själs öga. Hon hade förut tröstat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free