Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
dröm, hvars bilder sväfvade för hennes förvirrade sinne.
Hon kom ned, klädd i hvitt, med en enkel guldkedja och
ett smaragdhalsband, som hon fått af Grandcourt, kring
halsen och smaragdörhängen i öronen.
Grandcourt stod med ryggen mot kaminen och såg
på henne, då hon inträdde.
»Är jag nu helt och hållet som du vill ha mig?»
frågade hon i en ganska munter ton. Hon fann ett visst
nöje i att begifva sig till Brackenshaw Castle i sin nya
värdighet, alldeles som män, som hafva mycket intrass-
lade affärer, finna ett nöje i att vara på en middagsbjud-
ning i sällskap med personer, som göra sig angenäma illu-
sioner beträffande deras affärsställning.
»Nej», sade Grandcourt.
Gwendolen började genast blifva ohygglig till mods
och kände sig helt hjertängslig öfver hvad som nu skulle
komma. Hon var ieke oförberedd på en strid angående
diamanterna; men tänk, om han nu helt sakta och i en
försmädlig ton skulle säga: »du är inte i något, afseende
sådan jag vill ha dig.» Det var mycket illa för henne,
att hon i hemlighet hatade honom, men det skulle blifva
mycket värre, när han gaf första tecknet till, att han
hatade henne.
»Min Gud!» utbrast hon efter ett uppehåll, så långt,
att hon till slut icke mer förmådde uthärda det: »hur
skall jag bära mig åt för att bli annorlunda?»
»Tag på dig diamanterna», sade Grandcourt, i det
han stirrade på henne med sina plirande ögon.
Gwendolen förblef tyst en stund; hon var rädd för
att visa någon sinnesrörelse och hade tillika klart för sig,
att det föregick någon förändring med hennes blick, då
den mötte hans. Men hon var tvungen att svara och
sade, så likgiltigt hon förmådde: »nej, låt mig slippa det;
jag tror inte att diamanter kläda mig.»
»Hvad du tror, kommer det här vid lag inte an p ä>
sade Grandcourt i en blid, befallande ton, så fridfull som
aftonen och så hyfsad som hans toilett; »jag vill, att u
skall ta på dig diamanterna.»
»Ack nej, förskona mig derför; jag tycker så myc e
om de här smaragderna», sade Gwendolen, som nu e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
