Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
ty de ha en mycket vacker gosse, och som jag hört kan
Grandcourt göra alldeles hvad han behagar med sina gods.
Det har Lush sagt mig.»
ron >>JHur k„Unde han understä s’g att under sådana för-
hallanden gifta sig med den unga flickan?» sade Deronda
förtrytsamt.
Mr Vandernoodt lade täckbladet till rätta på ändan
af sm cigarr, ryckte på axlarne och sköt ut läpparne.
»Jlon kan omöjligt veta någonting derom», sade De-
ronda med eftertyck. Men på detta bestämda påstående
följde genast det tysta spörsmålet: »kunde hon dock hafva
vetat något derom?»
»Det är en ganska pikant tafla», sade mr Vandernoodt.
»Grandcourt mellan två lidelsefulla qvinnor. Ty ni kan
hta derpå, den här blonda qvinnan har en god portion
djefvulskap i sig, det kom jag under fund med i Leubronn.
Det påminner om Medea och Creusa. Tänk om de två
skulle mötas! Grandcourt är en modern Jason: jag undrar
just, hur han skulle sjiela sin roll. Det är en gemen roll
i bästa fall. Jag tycker jag hör Ristori ropa: ’Jasone!
asone! Dessa vackra fruntimmer hänga sig vanligtvis fast
vid en träbock.»
»Grandcourt kan bitas, skulle jag tro», sade Deronda.
»Han är sannerligen ingen träbock.»
»Nej, nej; jag menade Jason. Jag kan inte bli rik-
hgt klok pä Grandcourt. Men han har ett ganska skarpt
jnifvud, och en utmärkt vacker figur har han också, och
kommer han verkligen att tillträda alla dessa gods, så är
det ingenting som hindrar, att de kunna delas. Denna
icka, hvars anhöriga, såsom det säges, bragts till tiggar-
stafven, kan prisa sig lycklig, att hon fått honom. Jag
vill visst inte fälla någon hård dom öfver en man, derför
■åt han trasslat in sig i en affär af den sorten. Men
lan kunde gerna vara litet mer behaglig. I går afton
satt jag och berättade honom en ypperlig historia, och
Just S0Ic jag var midt uti den, reste han sig upp och gick
sin väg. Jag hade haft god lust att sparka honom,
vad tror ni det var, tankspriddhet eller oförskämdhet?»
»Ah, en blandning af båda delarne. Vanligtvis iakt-
tager han formerna; men han hör icke synnerligen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
