Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
enskild angelägenhet, som han nu gjorde det med hän-
seende till Gwendolens giftermål. Denna Grandcourts
hemliga förbindelse — kunde hon på något sätt hafva
erhållit kännedom om den, och var det detta som kom-
mit henne att rygga tillbaka för giftermålet, ehuru nöden
sedermera besegrat hennes motvilja? Han kunde erinra
sig nästan hvartenda ord hon sagt honom, och några af
dessa ord tycktes häntyda på, att hon var medveten om,
att hon gjort något orätt, tillfogat någon en skada. Hans
egen bittra erfarenhet gjorde, att han djupt kände den
oförrätt, som kunde tillfogas de icke erkända barnen och
deras mor. Tärdes mrs Grandcourt, trots sitt bemödande
att visa en belåten min, af en dubbel eller tredubbel
sorg — sjelfförebråelse, svikna förhoppningar, svartsjuka?
Han fäste sig särskildt vid alla de små tecknen till sjelf-
förebråelse; han var benägen för att bedöma henne mildt,
att urskulda henne, att beklaga henne. Han trodde, att
lian nu funnit en klav till hennes väsen, hvarigenom han
kunde blifva i stånd att bättre förstå henne; hvilka öfver-
drifna föreställningar om sin olycka kunde icke uppstå
hos en ung varelse, som sammanlänkat sina friska för-
hoppningar med gamla hemligheter! Han trodde nu, att
han ganska väl förstod, hvarför sir Hugo aldrig låtit nå-
gon vink falla till honom rörande denna affär, och bilden
af denna mrs Glasher väckte genast hos honom pinsamma
tankar rörande hemligheten med hans egen börd.
.Hade Gwendolen känt till förhållandet mod denna
tvinna och hennes barn, och dock, icke blott gift sig
med Grandcourt, utan ock visat sig glad och belåten, så
skulle hon i hans ögon varit en vederstygglig varelse;
men när Gwendolen nu var uppfyld af bitter ånger öfver,
att hon bidragit till att göra dem orätt, så kunde han
mke annat än sympatisera med henne.
Derondas stigande deltagande för Gwendolen förskref
sig onekligen i främsta rummet från hennes egendomliga
sätt mot honom; och jag tror, att hvarken man eller
qvinna skulle vara bättre, om de voro otillgängliga för
sådant vädjande till deras känslor. Ett tecken till,
hans intresse för henne skiftat karakter, var, att han
^t all tanke fara, att hon kunde vara en kokett, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
