Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
lade ut snaror för liononi för att locka honom till en
vanlig kurtis, och han beslöt att framdeles icke undvika
livarje tillfälle att tala med henne. Han hade skakat af
sig mr Vandernoodt och hade i skymningen åt sig upp-
sökt en annan vrå; men en half timme var lång tid nog
för att tänka pä dessa möjligheter med hänseende till
Gwendolens ställning oeh själstillstånd, och då han fattade
det beslutet att icke mer undvika henne, kom han ihåg,
att hon sannolikt, då det var tédags, skulle vara i salon-
gen med de andra damerna. Hans gissning var riktig;
ty ehuru Gwendolen föresatt sig, att hon icke skulle gä
ned på de första fyra timmarne, begynte hon efter en
timmes förlopp att tycka, att hon genom att stänga in
sig heröfvat sig alla möjligheter att se och höra, och hen-
nes besök skulle ju endast komma att räcka två dagar
till. Hon ordnade sin toilett, tog på sig en lugn och
förnöjd min och gick ned och vinnläde sig om att vara
behaglig. Endast damer voro tillstädes, och lady Pen-
treath roade dem med en beskrifning på en salong under
regentskapsperioden samt den figur, damer och herrar gjorde
1819 — samma år som hon presenterades vid hofvet —
då Deronda inträdde.
»Får jag komma in?» sade han. »Det är kanske
• bäst, att jag går tillhaka och ser mig om efter de andra
herrarne. De äro förmodligen i biljardrummet.»
»Nej, nej; stanna der ni är», sade lady Pentreath.
»Damerna började redan att tröttna på mig; låt oss höra,
hvad ni har att säga.»
»Det är en uppmaning, som det är ganska kinkigt
att svara på», sade Deronda, i det han drog fram en
stol och satte sig bredvid lady Mallinger vid tebordet.
»Jag tror jag vill begagna tillfället till att tala om vår
lilla sångerska», tilläde han och såg på lady Mallinger,
»så framt ni icke redan gjort det.»
»Ah, den lilla judinnan!» sade lady Mallinger. »Nej,
jag har inte nämnt något om henne. Det föll mig inte
in, att det fans någon här, som kunde önska sånglek-
tioner.»
»Alla damer känna till någon, som önskar sånglek-
tioner», sade Deronda. »Jag har händelsevis träffat P11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
