Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum åt andra ooli märkte, att han för tillfället icke var
efterfrågad, gick och satte sig litet afsides. Han varse-
hlef nu, att Gwendolen, då gruppen upplöst sig, undan-
dragit sig mr Vandernoodts uppmärksamhetsgärder och
gått fram till pianot, der hon stod och bläddrade i no-
terna, som lågo på klaffen. Kan någon förundra sig öf-
ver att Deronda antog, att hon önskade,’ att han skulle
komma fram till henne? Hon ville kanske göra bot för
den obehagliga ton, hvarmed hon afvisat hans förord för
Mirah, ty han hade lagt märke till, att hon ofta utan
eftertanke yttrade något, som hon sedermera önskade taga
tillhaka. Han gick fram till henne och sade:
»Har ni förändrat tankar angående musik och ser
er om efter något att spela eller sjunga?»
»Jag ser inte efter någon ting, men jag liar verk-
ligen förändrat tankar», sade Gwendolen i en undergif-
ven ton.
»Skulle ni vilja säga mig, hvad som är anledningen
dertill?»
»Jag skulle gerna vilja höra miss Lapidoth och ta
lektioner af henne, eftersom ni beundrar henne så mycket
— (jet vill naturligtvis säga, när vi kommit tillbaka till
London. Jag menar, att jag gerna skulle vilja lära mig
att glädja mig åt hennes förträfflighet och att inse mina
egna brister», sade Gwendolen och såg på honom med
ett älskvärdt och öppet småleende.
»Det skall hjertligt glädja mig, om ni vill se och
höra henne», sade Deronda och besvarade lika vänligt
hennes småleende.
»Är hon lika fullkomlig i allting annat som i musik?»
»Det kan jag inte med säkerhet gå i god för; der-
till känner jag henne alltför litet. Men jag har inte sett
något af henne, som jag kunde önska annorlunda. Hon
har haft ett olyckligt lif. Hennes bekymmer begynte, da
hon ännu var ett barn, och hon har vuxit upp i mycket
sorgliga omgifningar. Men jag tror ni skall komma att
säga, att inga än så gynnsamma förhållanden skulle kun-
nat förläna henne större älskvärdhet och en mer sann
bildning.»
»Hvad slags sorger kan hon då ha haft?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
