Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
»Derom har jag ingen bestämd kännedom. Men jag
vet, att hon varit hardt när att dränka sig af förtviflan.»
»Och hvad afhöll henne derifrån?» sade Gwendolen
hastigt och såg på Deronda.
»Det kom en eller annan ljusstråle, som bragte
henne att inse, att hon borde lefva — att det var godt
att lefva», svarade han lugnt. »Hon har ett fromt sinne-
lag och tycks vara i stånd att underkasta sig hvad som
helst, som framställer sig för henne som en pligt.»
»Sådana menniskor äro icke att beklaga», sade Grwen-
dolen otåligt. »Jag har intet deltagande för qvinnor, som
alltid handla rätt. Jag tror inte på deras stora lidanden.»
Hon bläddrade hastigt omkring i noterna.
»Jag medger», sade Deronda, »att medvetandet af
att hafva handlat orätt är ett djupare, bittrare lidande.
Vi felaktiga varelser kunna troligen icke känna så mycket
deltagande för de oklanderliga som för dem, som fått
skråmor och blånader i kampen med sina egna fel. Hi-
storien om det förlorade fåret är mycket gammal, men
den dyker hvar dag upp igen.»
»Det der är bara ett talesätt, så går det inte till i
det verkliga lifvet», sade Gwendolen bittert. »Ni beun-
drar miss Lapidoth, emedan ni anser henne för felfri,
fullkomlig, och ni skulle förakta en qvinna, som hade
gjort något, som ni ansåg för mycket orätt.»
»Det skulle helt och hållet bero på hennes egen
åsigt om, hvad hon hade gjort», sade Deronda.
»Ni skulle väl vara belåten, om hon vore djupt
olycklig?» sade Gwendolen häftigt.
»Nej, inte belåten; det skulle göra mig innerligt
ondt om henne. Hvad jag nyss sade, var inte bara ett
talesätt. Det var inte min mening, att den ädlare natu-
ren icke är mera tillbedjansvärd. Jag menade, att per
soner, som eljest icke skulle vara synnerligen intressanta,
kunna blifva mera förtjenta af värt deltagande, om c
göra något, som hos dem framkallar en stark ånger.
Lifvets skola är olika för olika menniskor. Somliga
skulle aldrig få sina ögon öppnade, om de icke drabbades
af någon våldsam stöt såsom en följd af deras egna
handlingar. Och när de då lida, måste man hysa stöm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
