Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7Try
I
229
velat meddela Deronda och som nu trängde sig fram till
hennes läppar. Med dämpad röst sade hon:
»I fall jag åter hade spelat och åter tappat hals-
bandet, hvad skulle ni då ha tänkt om mig?»
»Jag skulle då haft sämre tankar om er, än jag nu
har.»
»Då har ni misstagit er på mig. Ni ville, att jag
icke skulle göra detta — att jag icke sålunda skulle göra
andras förlust till min vinst — och jag har gjort det,
som är mycket värre.»
»Jag kan mycket väl föreställa mig, hvilka frestelser,
ni kunnat vara ursatt för», sade Deronda, »och jag kan
möjligen också förstå, hvad ni menar. Åtminstone för-
står jag, hvad sjelfförebråelse vill säga.» Oaktadt han
till en viss grad var förberedd, var han dock nästan för-
skräckt öfver den förtrolighet, Gwendolen så plötsligt vi-
sade honom och som stod i en så stark strid mot hennes
vanliga stolta förbehållsamhet.
»Hvad skulle ni göra, om ni vore i mitt ställe —
om ni insåg, att ni hade orätt, och kände er olycklig och
fruktade för allt, som framtiden kan bara i sitt sköte?»
Det såg ut, som om hon skyndat att begagna tillfället
att säga allt, som hon hade på hjertat.
»Det kan inte hjelpas genom att göra blott cn sak
— det måste göras mycket», sade Deronda i en be-
stämd ton.
»Hvad då?» sade Gwendolen, i det hon drog undan
pannan från rutan och såg på honom.
Han såg henne i sin ordning rakt in i ögonen med
en blick, som syntes henne sträng. Han insåg, att han
i detta ögonblick icke finge visa sig vek, icke rygga till-
baka för att uttala en sträng åsigt.
»Jag tror, att det fins många tankar och handlingar,
som kunna hjelpa oss att bära en oundviklig sorg. Ota-
liga menniskor ha att bära en sådan.»
Hon vände åter pannan mot rutan och sade otåligt:
»då måste ni säga mig, livad jag skall tänka och hvad
jag skall göra; eljest kunde ni lika gerna ha låtit mig
göra, som jag behagade, och inte brytt er om det. Om
Dg fortfarit att spela, kunde jag kanske ha vunnit igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
