Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
och kommit derhän att inte bekymra mig om någonting
annat. Hvarför skulle jag inte göra som jag behagar,
utan att vidare tänka på någonting annat? Det göra ju
andra menniskor.» Stackars Gwendolens tal uttryckte
icke synnerligen klart något annat än hennes retliga sinnes-
stämning.
»Jag tror inte, att ni någonsin skulle kunna komma
derhän att inte bekymra er om, hvad ni gör», sade
Deronda i en djupt allvarlig ton. »Om det är sant, att
lågsinthet och grymhet kunna göra det möjligt för oss
att undgå smärtan, hvad kan väl detta hjelpa dem, som
livarken kunna vara lågsinta eller grymma? Idioter
känna heller icke någon smärta, men ni är ingen idiot.
Somliga kunna göra sina medmenniskor orätt, utan att
känna något samvetsagg; men tänk, om man skulle känna
samvetsagg? Jag är öfvertygad om, att ni aldrig skulle
kunna föra ett förderfligt lif -— och hvarje lättsinnigt
lif är förderfligt — så vida man icke ångrar sig och
känner samvetsqval.»
»Säg mig då, hvad jag kan göra som är bättre»,
sade G-wendolen i en enträget bedjande ton.
»Mycket. Se icke blott på ert oget, utan äfven på
andra menniskors lif. Se, hvilka sorger de hafva att bära
och huru de bära dem. Sök att intressera er för något
annat i denna ofantliga verld än tillfredsställelsen af era
små, sjelfviska önskningar. Försök att intressera er för
de ädlaste tankar och de bästa handlingar — något, som
är godt, utan att stå i samband med era egna öden.»
En eller ett par minuter förblef Gwendolen stum.
Derpå drog hon pannan åter undan från rutan och sade.
»Ni menar, att jag är sjelfvisk och okunnig.»
Han såg henne först stint in i ögonen och svarade
sedan i en bestämd ton:
»Ni skall säkert inte fortfara att vara sjelfvisk och
okunnig.» ..
Hon vände icke bort blicken och slog icke ned ogo-
nen, men uttrycket i hennes ansigte förändrades e
var denna egendomliga, fina förändring i nerver oc
muskler, som stundom kan gifva till och med en ä re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
