Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes man hade bakom sig en liär af spöken, som
kunde omringa henne, hvart hon än vände sig. Hon
satt i sin präktiga drägt lik en marmorhvit bild af hjelp-
lösheten, och han tycktes finna en njutning i att se på
henne. Hon kunde icke ens lätta sitt hjerta med ett
lidelsefullt utrop eller med att häftigt sträcka upp ar-
marne, som hon skulle hafva gjort, då hon var ogift.
Känslan af hans missaktning förlamade henne.
»fekall jag ringar1» frågade han efter ett uppehåll,
som föreföll henne oändligt långt. Hon biföll med en
nick, och sedan han ringt, gick. han in i sitt rum.
Vissa ord tärde på hennes sinne. »Den orätt ni
gjort mig, skall bli er förbannelse.» Då han tillslöt
dörren, komrno de bittra tårarne henne i ögonen och de
pinsamma orden framkallade ett svar: »hvarför har ni
huggit era klor i mig och inte i honom?» Hon hvi-
skade dessa ord, medan tårarne framvälde i tysthet.
Men ögonblicket derefter pressade hon näsduken mot
ögonen och qväfde en snyftning.
Dagen derpå, då hon hunnit sansa sig efter det
ohyggliga intryck, som gårdagens uppträde gjort på hen-
nes sinne, beslöt hon att begagna sig af den förmåns-
rätt, G-randcourt hånfullt tillstadt henne, och tala med
Deronda så mycket hon behagade; men intet tillfälle
yppade sig, och alla de små planer, hon kunde uttänka
för att framkalla ett sådant, förkastades af hennes stolt-
het, som nu med fördubblad styrka vaknade. Detta var
likväl icke fallet med hänseende till Deronda sjelf; hon
var icke det minsta orolig för, att han skulle finna nå-
got opassande i hennes öppenhjertlighet. Hans makt
öfver henne var till en del grundad derpå, att hon an-
s&g det för omöjligt, att han skulle missförstå henne
ffled hänseende till det sätt, hvarpå hon vädjade till
honom; det hade icke ens fallit henne in, att han skulle
hunna missförstå henne. Men den sista morgonen kom,
och ännu allt jemt hade hon icke varit i stånd att upp-
taga deras samtals brustna tråd, och hon visste icke,
ovad hon skulle taga sig till. Hon och Grandcourt
skulle resa klockan tre. Det var för retsamt, att De-
ronda, ehuru man i hans närvaro kommit öfverens om
fy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
