- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
235

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235
fann sig, då han med ens hörde hennes stämma säga:
»mr Deronda!»
Han spratt till, steg hastigt upp, vände sig om och
sköt med ett påtagligt uttryck af öfverraskning från sig
sin stol.
»Har ni något emot, att jag kommer in ?» sade
Gwendolen.
»Jag trodde, att ni var långt borta på en prome-
nad», sade Derohda.
»Jag vände om», sade Gwendolen.
»Har ni inte lust att gå ut igen? Jag kunde följa
med nu, i fall ni tillåter det.»
»Nej, jag har någonting att säga er, och jag kan
inte stanna länge», sade Gwendolen hastigt och med
dämpad röst och lät sina armar och sin muff hvila mot
ryggen på den stol, han skjutit ifrån sig. »Jag vill
säga er, att det verkligen är så — jag kan inte låta bli
att känna samvetsagg, för det jag gjort andra orätt. Det
var det, jag menade, då jag sade, att jag gjort, hvad
som var värre än att åter spela och åter pantsätta hals-
bandet — någonting ännu mer förderfiigt, såsom ni
kallade det. Och jag kan inte göra det ogjordt. Jag
får nu mitt straff, men jag kan inte göra det ogjordt.
Ni sade, att jag kunde göra mycket. Säg mig det om
igen. Hvad skulle ni göra — hur skulle ni känna er
till mods, om ni vore i mitt ställe?»
Den brådska och uppriktighet, hvarmed hon talade
— det mer än vanligt okonstlade i hennes sätt, som
ädagalade, att det enda hon eftersträfvade, var att fä
ett svar, som kunde vägleda henne, kom hennes väd-
jande till honom att synas Deronda outsägligt rörande.
Deronda sade: »jag skulle känna något, liknande
det som ni känner — djup sorg.»
»Men hvad skulle ni försöka att göra?» sade Gwen-
dolen ifrigt och enträget.
»Jag skulle inrätta mitt lif så, att jag, så vidt
möjligt vore, kunde godtgöra hvad jag hrutit oeh aldrig
tuer förbröt mig mot någon», sade Deronda, som var
euse med henne om, att tiden till att tala var kort.
»Men jag kan inte — jag kan inte, jag måste fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free