Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
fara», sade Gwendolen i en lidelsefull, till hälften hvi-
skandc ton. »Jag har undanträngt andra — jag har
gjort deras förlust till min vinst — eller, rättare sagdt,
försökt att göra det, ja, försökt. Och jag måste fort-
fara dermed, jag kan inte ändra livad som skett.»
Det var omöjligt att ögonblickligt svara derpå. Hen-
nes ord hade bekräftat hans förmodan, och alla veder-
börandes belägenhet föresväfvade i snabt vexlande bilder
hans själs öga, HaDS deltagande för’dc undanträngda
gjorde, att han ansåg henne hafva giltiga skäl till sam-
vetsagg i han kunde icke försöka att utplåna detta, och
dock var hans hjerta fullt af medlidande med henne.
Så snart han förmådde, svarade han:
»Detta är det bittraste af allt — att bära det ok,
som pålagts oss derigenom, att vi gjort andra orätt.
Men om ni skulle underkasta er detta, liksom man uu-
dergifvet. kan finna sig i att vara en krympling för lifs-
tiden eller lida af en obotlig sjukdom? Om ni i det
orätta, som ni inte kan hjelpa, skulle se en driffjeder
till ett bemödande att göra någon ting godt, som i nå-
gon mån kunde bilda en motvigt mot det onda? Don,
som begått ett ohjelpligt fel, kan just genom medvetan-
det derom drifvas till ett* handlingssätt, som höjer sig
ö.fver vanliga menniskors. Derpå finnas många exempel.
Känslan af hvad det vill säga att hafva förderfvat ett
menniskolif, kan ganska väl hos oss väcka en längtan att
från förderfvet bevara andra menniskolif.»
»Men ni har inte gjort, någon orätt eller förderfvat
någons lif», sade Gwendolen hastigt. »Det är andra, som
gjort er orätt.»
Deronda rodnade något litet, men sade genast: »den
starka känslan för oss sjelfva kunde nog till slut skärpa
vår känsla för andra, om vi blott, då något djupt lidam c
drabbar oss, tänkte på, att andra genomgå samma sv-ra
pröfningar. Detta skulle vara ett slags ånger, innan
någon synd vore begången. Förstår ni hvad jag menai.
»Ja — nu tror jag att jag gör det», sade G"en
dolen. »Men ni har rätt — jag är sjelfvisk. -lag <u
aldrig tänkt mycket på andras känslor, om jag undantar
min mors. Jag har inte älskat mina medmennis 01.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
