Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men livad skall jag göra?» fortfor hon hastigare. »Jag
måste ju stiga upp om morgnarna och göra det samma
som alla andra menniskor. Allt är som en på förhand
arrangerad dans. Jag tycker jag ser, hur allt kommer
att bli, och jag är trött och led derpå. Verlden är helt
och hållet ett kaos för mig», fortfor hon med ett ut-
tryck af vedervilja. »Ni säger, att jag är okunnig. Men
livad kan det tjena till att försöka att lära mer, så framt
lifvet inte har större värde.»
»Jo», sade Deronda, med ett uttryck af förtrytsam
stränghet, en stränghet, som han till en del ansåg be-
liöflig såsom ett värn mot sig sjelf, »det kan just tjena
till att göra lifvet mer värderikt för er; någon verklig
kunskap skulle gifva er ett intresse för verlden utöfver
(le personliga önskningarnas lilla drama. Det är en för-
bannelse för ert lif — förlåt mig, att jag sägor det -—
liksom det är en förbannelse för så många andra men-
niskors lif, att all andlig kraft förspilles inom detta
trånga område, och det af brist på idéer och sympatier,
som kunna vidga dess verkningskrets. Fins det något
slags själsverksamhet, som kan bereda er en njutning
eller ens ett sjelfständigt intresse?»
Deronda gjorde ett uppehåll, men Glwendolen, som
ut, som om hon fått en elektrisk stöt, sade intet,
och han fortfor i en innerligare, mer vek ton :
»Jag anför såsom ett litet exempel, hvad ni sade
om musiken — det samma gäller nämligen också om
större och vigtigare ting — ni vill icke öfva er i den
for att bereda er sjelf en njutning derigenom. Hur
skulle någon jord eller himmel kunna hafva någon and-
lig rikedom för själar, utarmade genom overksamhet?
Oro ett himlahvalf icke hos oss kan väcka någon upp-
märksamhet eller någon vördnad, inser jag inte, huru
fj’>’a skulle kunna göra det. Vi skulle påtrycka hvarje
tänkbar verld stämpeln af vår egen platthet eller tomhet,
hvilket ovilkorligt är syndigt och bevisar brist på tro
°oh deltagande för våra medmenniskor. Den tillflykt,
m behöfver finna för era sorger, är ett högre, religiöst
l’f) som kan väcka hänförelse för något annat och mer
5,1 egna lustar och fåfängligheter. Ett fåtal kan komma
såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
