Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
»Jag skall bli proselyt, om bon önskar- det», sade
Hans, i det han -ryckte på axlarna och smålog.
»Prata inte dumheter, Hans. Du påstod ju, att du
hyste en allvarsam kärlek till henne», sade Deronda, som
började bli het.
»Det gör jag också. Du anser den förtviflad, men
det gör inte jag.»
»Jag vet naturligtvis icke, hvad som händt, och man
bör alltid vara förberedd på öfverraskningar; men jag kan
knappast tänka mig en större öfverraskning, än att det i
Mirahs känslor för dig kunde finnas något, hvarpå du
skulle kunna grunda ett romantiskt hopp.»
»Jag grundar inte mina romantiska förhoppningar på
en qvinnas känslor», sade Hans, som var böjd för att
blifva så mycket gladare, ju mer allvarligt han tilltalades.
»Min romantik är grundad på vetenskap och filosofi. Na-
turen sjelf har bestämt Mirah att förälska sig i mig.
Racerna.s amalgamation — nödvändigheten att förminska
den menskliga fulheten fordrar det — kontrasternas affinitet
bjuder det. Jag är den största kontrast till Mirah, man
kan tänka sig — en urblekt kristen, som inte kan sjunga
två toner rent. Hvem kan uppträda som min medtäflare?»
»Jaså, alltsammans är ett skämt, märker jag; du menar
inte ett ord af hvad du säger, Meyrick», sade Deronda,
i det han lade sin hand på Meyricks skuldra och talade
i en hjertlig, men lugn ton: »jag var en narr, som trodde,
att det var ditt allvar.»
»På min ära, det är mitt fulla allvar», svarade Hans.
»Jag biktar mig för dig. Det var min afsigt att tala om
det för dig, så snart du kom. Mamma säger, att du är
Mirahs förmyndare, och hon anser sig ansvarig för hvarje
vindpust, som fläktar på Mirah, medan hon är i hennes
hus. Ja, jag erkänner det, jag älskar henne — jag till-
ber henne — jag har föresatt mig att vinna henne.»
»Det går inte för sig, min kära vän», sade Deronda.
»Det skulle vara orätt af mig, om jag inte bad dig taga
dig till vara för att hängifva dig åt vanvettiga, don-qui-
xotiska förhoppningar.»
»Hvem skadar jag dermed, annat än mig sjelf? Jag
ämnar inte säga henne någon ting, förrän jag är säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
