Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
sträng. Jag vet likväl, att han är godhjertad — god i
handling, om än icke i ord.»
»Jag har varit van vid att se rynkade pannor och
att inte berömmas», sade Mirah.
»Apropos, Klesmer är .mycket böjd för att rynka
pannan», sade Deronda, »men det är ofta samtidigt ett
småleende i hans ögon. Olyckligtvis har han glasögon på
sig, och ni måste derför se honom i den rätta belysningen
för att varseblifva småleendet.»
»Jag skall inte låta skrämma mig», sade Mirah. »Om
han ock vore ett rytande lejon, så vill han ju dock endast
höra mig sjunga. Jag skall göra, hvad jag förmår.»
»Då lär ni väl inte heller ha något emot att anmo-
das om att sjunga i lady Mallingers salong», sade Deronda.
»Hon ämnar hedja er derom nästa månad och kommer att
inbjuda en hel hop damer, som sannolikt lära önska, att
ni skall gifva lektioner åt deras döttrar.»
»Det går raskt framåt», sade mrs Meyrick gladt. »Ni
har säkert aldrig tänkt på att så snart bli namnkunnig, Mirah.»
»Jag är litet rädd för namnet miss Lapidoth», sade
Mirah, oroligt och rodnade. »Kan det inte gå an att jag
kallar mig Cohen?»
»Jag förstår er», sade Deronda. »Men jag försäkrar
er, det går inte an, att ni kallar er Cohen; det namnet
passar inte för en sångerska. Det är en af de småsaker,
hvari vi måste rätta oss efter folks fördomar. Ni kunde
likväl — såsom sångerskor vanligen pläga — välja något
annat namn — ett spanskt eller italienskt, hvilket också
skulle öfverensstämma med ert utseende.»
Mirah besinnade sig litet och sade sedan: »nej, om
jag inte kan heta Cohen, så vill jag behålla det namn
jag har haft. Jag vill inte gömma mig. Jag har vän-
ner, som beskydda mig. Och om min far vore mycket
olycklig och behöfde hjelp — nej», fortfor hon och såg
på mrs Meyrick, »jag skulle då föreställa mig, att han
grät, som jag sett honom göra, och att han icke hade
någon, som visade honom deltagande, och att jag hade
gömt mig för honom. Han har ingen som står honom
nära, annat än jag. Andra vänner, som han haft, ha
alltid öfvergifvit honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
