Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni ser några af de skäl, hvarför jag är i behof af
er», sade Mardokai mycket lugnt, som om lian velat
spara sina krafter. »Ni ser, .att jag är dödssjuk. Ni
ser, att jag är som en person, som sitter bakom ett galler-
fönster i något hus vid vägkanten och hvilken de förbi-
gående, om han tilltalar dem, endast skola svara mod en
medlidsam skakning på hufvudet. Dagen lider — ljuset
håller på att försvinna — snart skulle vi icke mer kunnat
igenkänna hvarandra. Men ni har kommit i rätt tid.»
»Det gläder mig, att jag kommit i rätt tid», sade
Deronda hjertligt. Han ville icke säga: »jag hoppas, att
ni inte må misstaga er på mig — sjelfva ordet »miss-
taga» skulle, tyckte han, i detta ögonblick hafva varit
en grymhet.
»De hemliga skäl, som gör, att jag är i behof af er,
förskrifva sig från lång tid tillbaka», sade Mardokai, »de
förskrifva sig från mina unga år, då jag studerade i främ-
mande land. Då vaknade tankar, dyrbara tankar hos
mig, derför att jag var en jude. Det var en stor för-
pligtelse, som de ålade mig, derför att jag var en jude.
De voro en ingifvelse, derför att jag var en jude och
kände mitt folks lijerta klappa i mitt bröst. Det var
mitt lif• jag var inte riktigt född förrän då. Detta hjerta,
donna andedrägt och denna högra hand» — Mardokai
hade lidelsefullt tryckt sin hand mot bröstet och utsträckte
framför sig sina magra finger — »min sömn och mina
vakna timmar, det arbete, hvarmed jag uppehöll mitt lif,
och de syner, hvarmed jag fägnadc mina ögon — allt
detta betraktade jag blott soro bränsle för den gudom-
liga lågan. Men jag hade gjort som en, den der vandrar
och ristar sina tankar i ödemarkens klippor, och innan
jag kunde förändra min lefnadsbana, kornmo bekymmer
och möda och sjukdom och spärrade vägen för mig och
fjettrade mig med jern, som frätte sig in i min själ.
Hur skall jag rädda det lif, som är inom mig, från att
qväfvas, när denna trytande andedrägt qväfves?»
Mardokai gjorde ett uppehåll för att gifva litet hvila
åt detta stackars flämtande bröst, som blifvit satt’på ett
hårdt prof genom den stigande sinnesrörelsen. Efter
några ögonblicks förlopp började han ånyo:
Daniel Deronda. 11. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
