Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
»Ni är ej säker på, hur det förhåller sig med er börd.»
»Hur vet ni det?» sade Deronda, i det han ryggade
tillbaka och ofrivilligt drog undan sin hand från Mardokais.
»Jag vet det —■ jag vet det; hvad skulle mitt lif
eljest vara?» sade Mardokai i en dämpad, men djupt
upprörd ton. »Säg mig allt — säg mig, hvarför ni
nekar dertill.»
Han hade ingen aning om, hvad denna begäran var
för den, till hvilken den framstäldes — hur pinsamt den
berörde Daniel, och hur den ovisshet, på hvilken han
bygde sitt hopp, för Daniel i åratal varit en hotande
möjlighet att erhålla pinsamma upplysningar om sin mor.
Men Deronda förmådde icke undandraga sig ögonblickets
inflytelse; om han gaf ett undvikande svar, kunde det
framdeles visa sig, att han undandragit sig en förpligtelse,
som ålåg honom. Efter några ögonblicks förlopp gjorde
han derför våld på sig, och föresättande sig att säga hela
sanningen, svarade han i korthet:
»Jag har aldrig känt min mor. Jag vet ingen ting
om henne. Jag har aldrig kallat någon man far. Men
jag är öfvertygad om, att min far är en engelsman.»
Derondas röst skälfde, då han aflade denna bekän-
nelse, men i hans sinnesrörelse blandade sig en viss häp-
nad öfver de egendomliga omständigheter, hvarunder den
aflades.
»Det kommer att visa sig — det skall varda uppen-
bart», sade Mardokai i en triumferande ton. »Ni har
uppdykt inom mig som en tanke, som jag ej ännu full-
ständigt kunnat dechiffrera; min själ är gripen, innan jag
fått ihop en mening af alla orden; men det öfriga skall
komma — det skall komma.»
»Yi få inte förlora det sakförhållande ur sigte, att
tilldragelserna icke alltid varit en fullbordan af tron, om
än denna varit aldrig så stark», genmälde Deronda.
»Ni menar, att jag kunde låta gäcka mig af ett
bländverk, att mitt folks historia är full af bländverk.»
Här gjorde Mardokai ett ögonblicks uppehåll. Derpå
lutade han hufvudet litet framåt och sade med sin hesa
hviskning: »så kunde det gå med min förtröstan, om ni
ville göra den till ett bländverk; men det vill ni inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
