Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Den skärpa, hvarmed dessa ord yttrades, kom De-
ronda att inse, att bär en kris inträdt, i hvilken han
måste visa sig ståndaktig.
»De omständigheter, som äro förknippade med min
börd, bero icke på min vilja», svarade han. »Min
känsla af de förpligtelser, som åligga mig, kan icke vara
oberoende af min kunskap derom. Och jag kan inte
lofva er att påskynda en upptäckt. Yi måste vänta ocli
lémna allt åt tiden. Jag måste veta mer om, hur det
förhåller sig med mitt eget lif, och jag måste veta mer
om, hvad som skulle blifva af det, om det bragtes i så
nära förbindelse .med ert, att det. blef en del deraf.»
Mardokai hade lagt sina armar i kors, medan De-
ronda talade, och han svarade nu med samma bestämd-
het, men med tung andedrägt:
»Ni shall få veta det. Hvarför ha vi mötts, om
inte för att ni skulle få veta det? Era tvifvel ligga sa
lätt som damkorn på min tro. Säg, bäst ni gitter, att.
min väntan på er vuxit, som falska förhoppningar växa,
att ni tviflar. Nej, jag väntade er, och ni kom, jag var
törstig, och vattnet fuktade mina läppar. Den stund, då
ni kommer till mig och säger: »jag har intet med din
själ att skaffa; nu vet jag, att jag inte är en jude; vi
ha ingen ting gemensamt med hvarandra — då skall jag
inte tvifla. Jag skall vara säker, säker på, att jag blifvit
förd bakom ljuset. Men den stunden skall aldrig komma.»
Doronda märkte, att en ny sträng anslagits i detta
tal, som snarare lät befallande än bedjande. Eljest skulle
en sådan förändring hafva minskat hans böjelse att er-
känna giltigheten af något anspråk; men inför denna
skröpliga varelse, hvars gula näsborrar utspändes af an-
strängningen, då han drog efter andan, kände sig den
starke, friske mannen nedtryckt och kufvad. Han sva-
rade derför helt enkelt och okonstladt:
»Det är min önskan att komma er till mötes och
uppfylla era önskningar, när helst det är mig möjligt.
Det är åtminstone säkert, att jag int.e underskattar era
mödor och era lidanden. Meddela mig era tankar. Men
livar kunna vi träffas?»
»Jag har tänkt på det», sade Mardokai. »Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
