Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
»Efter kabbalans lära födas själarna om och om igen
i nya kroppar, tills de äro fullkomnade och renade, oeh
en från en utsliten kropp befriad själ kan förena sig med
syskonsjälen, som är i behof af henne, på det de tillsam-
mans må kunna fullkomnas och deras jordiska värf varda
fullbordadt. Sålunda har tanken gifvit det dolda form
och talat sanning, om och blott i en parabel. När min
länge vandrande själ befrias från denna trötta kropp, skall
den förena sig med er, .och detta värf skall vara fullbor-
dadt. »
Det uppehåll Mardokai gjorde, föreföll Deronda som
ett vädjande, hvilket hans känsla var ur stånd att lemna
obesvaradt. Han försökte att tala fullkomligt uppriktigt,
men för Mardokais öra låg det vida mer i orden, än de
i verkligheten inneburo. Han sade blott:
»Allt hvad jag med godt samvete kan göra, på det
ändamålet med ert lif må blifva uppfyldt, skall jag göra.»
»Det vet jag», sade Mardokai i denna ton af lugn
öfvertygelse, som gör alla ytterligare försäkringar öfver-
flödiga. »Jag har hört det. Ni ser allt sammans — ni
står vid min sida pä uppenbarelsens berg och skådar de
uppfyllelsens vägar, som andra förneka.»
Han förblef tyst ett ögonblick, och derefter fort-
for han:
»Ni skallfortsätta mitt lif från den punkt, der det
afbröts. Jag kan så tydligt förflytta mig tillbaka till den
dag, då det skedde. Morgonsolens strålar lekte på kajen
— det var i Trieste — de brokiga kläderna på män af
alla nationer, glänste som juveler — båtarna sköto ut från
hamnen — det grekiska skepp, som skulle landsätta oss
i Beirut, skulle afgå inom en timme. Jag följde med en
köpman som hans sekreterare och reskamrat. Jag sade
för mig sjelf: ’jag skall skåda Österns land och folk, och
jag skall då kunna tala om dem med fullständigare sak-
kännedom.’ Jag andades då, liksom ni nu, utan svårig-
het: jag hade ungdomens lätta gång och uthållighet: jag
kunde fasta, jag kunde sofva på bara marken. Jag hade
ingått äktenskap med fattigdomen, — och jag älskade min
brud — ty fattigdomen var för mig detsamma som frihet.
Mitt hjerta jublade af fröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
