Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
»Du liar alltid varit god mot mig, min älskling.
J’ag kan inte erinra mig något, annat.»
»Hvad annat godt liar jag någonsin gjort dig än att
jag gift mig med Grandcourt?» sade Gwendolen i det lion
reste sig upp med ett förtvifladt beslut att taga på sig
en förnöjd min och hålla sig på afstånd från sinnesrö-
relsens farliga rand. »Och inte ens det skulle jag ha
gjort, om jag inte haft lust dertill.» Hon knyckte litet
på nacken och fattade i sin hatt.
»Gud bevars för annat, barn! Jag skulle inte velat
att du gift dig för min skull. Din lycka är hälften af
min lycka.»
»Nå väl», sade Gwendolen, i det hon omsorgsfullt
sysslade med sin hatt, »var då god och anse dig för till
hälften lycklig, hvilket är mer än livad jag är van vid
att .se dig vara.» Med dessa ord vände hon sig åter till
modern med det gamla, gycklande småleendet. »Nu är
jag färdig; men hör på, mamma, mr Grandcourt ger mig
en hel hop pengar, som han väntar att jag skall ge ut,
och jag kan omöjligt komma till stånd dermed, ty som
du vet, kan jag inte fördra fattigskolor och dylikt. Här
är tretio pund. Jag skulle vilja, att flickorna gåfve ut
dem i mitt ställe till småsaker för sig sjelfva, när de
flytta in i det nya huset. Säg dem det.» Gwendolen
lade sedlarne i moderns hand och vände hastigt bort ögo-
nen, medan hon gick fram till dörren.
»Gud välsigne dig, barn», sade mrs Davilow.
»Det kommer att glädja dem innerligt, att du särskildt
tänkt på dem.»
»Åh, det äro ena besvärliga små varelser, men nu
mer besvära de mig inte», sade Gwendolen, i det hon
vändo sig om och skämtsamt nickade. Hon kunde knap-
past sjelf göra sig reda för, hvilken känsla förestafvat
henne detta handlingssätt mot sina systrar, men i hvad
fall som helst önskade hon icke, att det skulle betraktas
ur någon allvarsam synpunkt. Hon var glad, att hon
kommit ur sängkammaren utan att visa flere tecken till
sinnesrörelse, och hon bibehöll under återstoden af sitt
besök, och då hon sade farväl åt dem alla, en så lugn
sjelfbeherskning, att hon, då hon red bort, ironiskt sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
