Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
då Gwendolen, praktfullt utstyrd i ljusgrön sammetskläd-
ning och förgiftade diamanter, fördes till en hedersplats,
hvarifrån hon hade en gynnsam öfverbliek öfver dem. Hon
hade en sällsynt förmåga att snabt urskilja personer och
ting, då hon inträdde i ett fullt rum, och medan hon rik-
tade blicken på Mirah, försummade hon icke att i förbi-
gående utbyta en bugning och ett småleende med Klesmer.
Småleendet föreföll båda som en blixt, i livars ljus de
återsågo den förmiddagen, då det var hennes ärelystnad
att stå, såsom »den lilla judinnan» nu stod, och från sin
talangs högre ståndpunkt låta blicken glida öfver en för-
näm åhörarekrets — men i stället derför var hon nu en
af den vanliga hopen i siden och ädelstenar, som icke hade
någon annan uppgift än att beundra eller kritisera. »Han
tror, att jag nu är på den rätta vägen», sade hon med en
viss hemlig bitterhet för sig sjelf.
Gwendolen hade icke varseblifvit Deronda på sin väg,
och medan hon satt och språkade med sir Hugo, såg hon
sig lugnt omkring och helsade än på den ene, än på den
andre, rädd för, att, om hon allt för ifrigt spejade efter
Deronda, hennes man skulle varsebiifva det och sedermera
lexa upp henne, för det hon var »så fördömdt simpel».
Men all resa, till och med en blicks långsamma vandring
genom ett rum, utsätter en för möten, som man icke är
angelägen om, och bland de ögon, som mötte Gwendolens
och tvungö henne till en lätt böjning på hufvudet, voro
mr Lushs. Mr Lush, hvilken sir Hugo fortfor att finna
nyttig som en bastard bland gentlemen, stod bredvid hen-
nes man, hvilken likväl vände ena skuldran till honom och,
som det tycktes, hörde på lord Pentreath. Hur kom det
sig, att i detta ögonblick den tanke liksom en obehaglig
förnimmelse flög genom Gwendolens hjerna, att cienne man
kände till alla omständigheter i hennes mans lif? Han hade
enligt hennes önskan blifvit förvist ur hennes åsyn, och
dermed hade hon gifvit sig tillfreds; han hade helt och
hållet trädt i bakgrunden af hennes tankar, undanskymd
för lienne af de gripande gestalter, som uppförde ett inre
drama, hvari Lush icke hade någon plats. Här visade
han sig plötsligt åter vid hennes mans sida, och i samma
ögonblick vaknade hos henne liksom minnet af nagot, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
