- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Tredje delen /
36

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6
»Men olika menniskor ha olika lefnadserfarenheter. Yi
känna oss icke alla afficierade af samma saker. Jag har
öfverflöd af bevis på, att ni inte har svårt att fatta.»
Han smålog åt henne.
»Men man kan känna, hnr ett och annat bör göras,
och dock icke vara i stånd att göra det», sade Gwen-
dolen, som för sin del icke smålog, ty hon kände sig
alltför nedslagen af det svalg, som Derondas ord tycktes
öppna mellan dem båda. »Jag begynner att tro, att vi
endast kunna bli bättre genom att vara omgifna af men-
niskor, som väcka goda känslor hos oss. Ni får inte
förvånas öfver någonting hos mig. Jag tror, att det är
för sent för mig att bli annorlunda. Jag vet inte, hur
jag skall bära mig åt för att bli klok, såsom ni sagt mig,
att jag bör bli.»
»Het händer mig sällan, att jag gör något godt
med mitt predikande. Jag hade gjort bäst i att inte
blanda mig i era angelägenheter», sade Deronda, som
litet bedröfvad tänkte på, att hans inblandning i den
olyckliga halsbandshistorien kanske till slut endast skulle
vålla honom ökad smärta, när han finge se henne hän-
gifva sig till ett annat slags spel än ruletten.
»Säg inte detta», sade Gwendolen hastigt, ty hon
insåg, att detta kanske var det enda tillfälle, som er-
bjöd .sig för henne, att fä säga ut, hvad som låg henne
på hjertat, och fruktade för sin tilltagande sinnesrörelse.
»Om ni ger mig förlorad, så kommer jag. sjelf att ge mig
förlorad. Ert yttrande, att jag inte bör fortsätta med
att vara sjelfvisk och okunnig, har förlänat mig en viss
styrka. Om ni säger, att ni skulle önska, att ni inte
befattat er med mig, så vill det säga, att ni förtviflar
om mig och öfvergifver mig. Och då bestämmer ni, att
jag inte skall bli god. Det är ni, som kommer att be-
stämma allt; ty ni kunde ha gjort mig annorlunda ge-
nom att stå mig bi och tro på mig.»
Hon hade, medan hon talade, icke sett på honom,
utan på handtaget af sin solfjäder, som hon höll till-
sluten. Vid de sista orden steg hon upp och återvände
till sin förra plats, som förblifvit tom, medan alla tyst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 13 10:55:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/3/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free