Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
meddela er — någonting, som jag bestämdt vet skall
glädja er.» Han var på sin vakt, ty han hade ansett
det för sannolikt, att Mardokai skulle hafva förbercdt
sig på någonting helt annat än det verkliga förhållandet.
»Alltsammans har blifvit uppenbaradt — alltsam-
mans har blifvit klart för er», sade Mardokai. ifrigare, i
det han lutade sig framåt med hopknäppta händer. »Ni
är som min bror, som diat min mors bröst — arfvct är
ert — det fins intet tvifvel, som kan skilja oss åt.»
»Jag har inte fått veta någonting nytt om mig
sjelf», sade Dcronda. Det var oundgängligt att taga
honom urhans villfarelse; det var bäst att icke upp-
skrufva hans känslor genom att hos honom nära en falsk
förhoppning.
Mardokai sjönk tillbaka i sin stol och var för ett
ögonblick ur stånd att bekymra sig om, hvad som nu
skulle komma. Hela dagen hade hans själ med spänd
förväntan motsett uppfyllelsen af en bestämd förhoppning.
Reaktionen utöfvade en mattande verkan på honom och
han tillslöt ögonen.
Efter ett kort uppehåll fortfor Dcronda: »men jag
har detta oaktadt sedan någon tid tillbaka kommit i ett
slags doldt förhållande till er, förutom det ni talat om
såsom rådande i era känslor för mig.»
Ögonen öppnades icke, men ögonlocken skälfde.
»Jag har gjort bekantskap mod någon, som ni in-
tresserar or för.»
Mardokai öppnade ögonen och fästo dem med en
lugn, stadig blick på Dcronda.
»En person, som är nära slägt med er aflidna mor»,
fortfor Dcronda, i afsigt att så småningom meddela hvad
han hade att - säga; men då han märkte att det gick en
rysning genom Mardokai, tilläde han: »och som hon och
ni älskade högre än allt annat på jorden.»
Mardokai rusade plötsligt upp och fattade kramp-
aktigt om liaudleden på Deronda; hela hans kropp skälfde.
Deronda anade, hvad som föregick inom honom, och hans
klara röst darrade, då han sade:
»Era böner ha blifvit hörda; Mirah har blifvit frälst
från ondo.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
