Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
det och bisprungit mig till följd af den kärlek, som bor
i judiska hjertan.»
»Men ni känner er ju icke förpligtad att stanna qvar
hos dem nu, då det fins ett starkare band, som ni är
fäst vid?» sade Deronda, icke utan fruktan för att finna
ett hinder att öfvervinna. »Det förekommer mig natur-
ligt — icke sant, det är det ju? — att ni skall bo till-
sammans med er syster, och jag har inredt ett hem
åt er i närheten af hennes vänner, för att hon må kunna
flytta till er der. Jag ber er, gör mig till viljes i detta
afseende. Detta skall sätta mig i ståijd att ofta vara
hos er de stunder, då Mirah nödgas lemna er. Detta
är min egennyttiga bevekelsegrund. Men det hufvudsakliga
skälet är, att Mirah gerna skulle vilja vårda och sköta
or, och att ni bör gifva henne det beskydd, som ligger
i att ha en bror i sin närhet. Ni skall der finna böcker
till läsning. Jag skulle vilja taga undervisning af er
och å andra sidan skulle jag vilja gå ut med er för att
låta er se floden och de gröna träden. Och ni skall få
den hvila och beqvämlighet, som ni allt mer och mer är
i behof af. Detta är den fordran, jag ställer till er, nu,
sedan vi funnit hvarandra.»
Deronda fattade litet nervöst i sin rockkrage och
talade i en allvarlig, kärleksfullt bedjande ton, såsom han
kunde hafva talat till en vördad, äldre bror. Mardokais
ögon voro fästa på honom med ett uppmärksamt, lyss-
nande uttryck, och han förblef tyst en liten stund efter
sedan Deronda upphört att tala.
»Och ni vill, att jag skall tvifla på, huruvida ni är
född jude. Ha vi inte från första stunden stått i för-
bindelse med hvarandra genom osynliga nervtrådar — ha
vi inte tillsammans skälft såsom löfven på en gemensam
stam, i hvilken safven från en gemensam rot stiger. Jag
vet hvad jag är till mitt yttre — jag är en individ i de
fattigas skara — jag är sjuk, jag är döende. Men våra
själar känna hvarandra. De stirrade stumt på hvarandra,
såsom de der länge varit åtskilda och åter mötas, men
när de återvunno talförmågan, lugnade de sig, ty de för-
stodo helt och hållet hvarandras ord. Israels lif är i
era ådror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
