Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44
Deronda satt fullkomligt stilla, men han märkte, att
det ryckte till i hans ansigte. Det var omöjligt så väl
att säga ja som nej. Han väntade, i den förhoppning
att Mardokai skulle gifva honom ett mer direkt svar.
Efter några ögonblicks besinning sade också denne i en
fast ton:
»Hvad ni önskar, vill jag göra. Vår mor — må
den Eviges välsignelse vara med henne i våra själar —
skulle också ha önskat det. Jag vill emottaga hvad er
kärleksfulla godhet förberedt, och Mirahs hem skall bli
mitt.» Han tqg ett ögonblick och tilläde derefter i en
mer svårmodig ton: »men det gör mig ondt att skiljas
från dessa föräldrar och de små. Ni måste säga dem
det, ty mitt mod skulle svika mig.»
»Jag har nog tänkt på, att ni skulle önska, att jag
meddelade dem det. Skola vi gå in nu genast?» frågade
Deronda, mycket belåten med detta beredvilliga samtycke.
»Ja, låt oss inte uppskjuta dermed. Det måste ske»,
sade Mardokai, i det han steg upp med minen af en man,
som har att uppfylla en pinsam pligt. Derpå tilläde han,
som om det först efteråt fallit honom in: »men uppehåll
er inte mer än nödvändigt vid min syster.»
Då de inträdde i rummet, sade han till den flinke
Jakob: »bed pappa komma hit och säg åt Sarah, att hon
passar på boden. »Min vän har någon ting att säga er»,
fortfor han, i det han vände sig till don äldre mrs Cohen.
De två fruntimren bådo Deronda taga plats.
Då Cohen inträdde med pennan bakom örat, gnug-
gade han sina händer och sade förnöjdt och med ljudelig
stämma: »nå, sir, det fägnar mig, att ni gör oss den
äran att åter helsa på oss. Vi ha det ju trefligt här,
inte sant?» Han såg sig omkring med ett strålande
småleende.
»Jag har just berättat Mardokai någonting, som
kommer att göra en stor förändring i hans lif», begynte
Deronda, »men jag hoppas ni skall hålla med mig om,
att det är en glad nyhet. Som han betraktar er som
sina bästa vänner, önskar han, att jag genast skall med-
dela er det på hans vägnar.»
»Rika anhöriga?» inföll Cohen, som kände en anings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
