Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
mått af välsignelse, som beskäres dem. Jag är inte någon
afundsjuk menniska, och om någon erbjöde sig att eta-
blera Mardokai i en affär af samma slag som min två
hus härifrån, skulle jag inte göra några sura miner för
den skull. Jag har inte så dålig tanke om mig sjelf, att
jag blir rädd för, om någon annan också får tillfälle att
förtjena litet. Om jag är en lumpen menniska, så låt
någon komma och säga mig det, ty ännu har jag aldrig
hört det. Och hvad affärer beträffar, så hör jag inte
till det slags varor som så lätt taga skada. Om någon
kastar omkull mig, så kraflar jag snartupp mig igen lik-
som en skalbagge, bara jag får vara i fred. Och ehuru
ni, i fall jag så far uttrycka mig, tar ifrån oss några af
våra goda gerningar, hvilka höra till det slags egödelar,
som bära räntor, vill jag dock inte påstå, att vi inte ha
råd dertill, fastän min mor och min hustru gerna skulle
velat vårda Mardokai och göra sitt bästa för honom ända
till hans sista stund, ty en jude får inte vara som en
tjenare, som arbetar för lön. Och livad de extra utgifterna
för skolpengar angår, så är jag hvarken fattig eller sniken
— jag skall icke hänga mig för sex pence och inte heller
för en half krona. Men saken är den, att fruntimren
och barnen fäst sig vid Mardokai. Ni torde till en del
sjelf kunna tänka er, hur det förhåller sig. En man
är förpligtad att, såsom vi hvar dag göra, tacka Gud,
för det han icke blifvit en qvinna, och en qvinna är
förpligtad att tacka Gud, för det han skapat henne efter
sin vilja.
»Och vi veta alla, hur han skapat henne — en frukt-
sam, kärlekfull varelse är vårt folks qvinna. Hennes barn
äro för det mesta starka och kraftfulla, hvilket ni torde
medgifva att Addys barn äro, och hon är inte pjunkig,
men hon har ett ömt hjerta. Ni får derför ursäkta de
tillstädesvarande, om de inte genast äro glada. Och hvad
den der unga damen beträffar — ty att döma efter hvad
ni säger, måste hon ju vara en fin, ung dam — de sista
orden yttrade Cohen med något större eftertryck; »så
skola vi alla, sedan vi uppgjort räkenskaperna och sett,
hur det står till med oss, på Mardokais vägnar glädja
oss åt, att han funnit henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
