Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
sig som en dimma, som fastnar vid allt och gör hvarje
beröring obehaglig.
En morgon, då de sutto och åto frukost, fick Gwen-
dolen åter ett anfall af sin gamla sjelfständighetsanda,
och medan hon lekte med räkorna på sin tallrik, utan
att äta dem, sade hon:
»Jag har tänkt på att utbilda mina talanger, medan
vi äro i staden, och taga sånglektioner.»
»Hvarför det?» sade Grandcourt i en likgiltig ton.
»Hvarför?» upprepade Gwendolen med tillgjord trot-
sighet; »derför att jag inte kan äta gåslefverpastej för
att bli sömnig och inte kan röka tobak och inte kan gå
på klubben för att få lust att komma hem igen; — jag
vill ha omvexling i det tråkiga. När skulle det vara
lämpligast för mig, medan du har brådt om med lagkarlar
och annat folk, att ta lektioner af den lilla judinnan,
hvars sång nu gör furor?»
»När du behagar», sade Grandcourt, i det han
sköt undan sin tallrik och lutade sig tillbaka på stolen,
medan han såg på henne med sitt mest ödlelika uttryck
och lekte med öronen på’ den lilla bologneserhunden,
som han hade på sitt knä. (Gwendolen hade kommit
derhän att hata hundar, derför att de viftade på svansen
åt honom.)
Derpå sade han med matt stämma: »jag kan inte
inse, hvarför en dam af verld bohöfver sjunga. Dilet-
tanter göra sig till ett åtlöje. Ett bättre fruntimmer
kan inte på det viset kompromettera sig i sällskap. Och
hemma vill man helst slippa höra det der skrålet.»
»Jag tycker om uppriktighet; det synes mig vara
en af de förnämsta dygderna hos en äkta man», sade
Gwendolen, i det hon knyckte på nacken och vände
bort ögonen från honom, medan hon lyfte upp en räka
och såg på dess stora kokta ögon, som om hon före-
dragit dem framför ödleögonen. »Men», tilläde hon,
sedan hon sväljt sin förödmjukelse, »du har väl i alla
fall ingenting emot, att miss Lapidoth sjunger på vår
soiré den fjerde? Jag har tänkt på att engagera henne.
Hon har sjungit både hos lady Brackenshaws och hos Bay-
monds, som äro mycket kinkiga i fråga om musik. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
