Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
inr Deronda, som sjelf är musikus och en utmärkt kri
tiker, säger också, att ingen sång passar bättre för en
salong. Jag tror att han är en auktoritet i detta ämne.»
»Det är högst opassande af Deronda, att gå om-
kring och prisa den der flickan», sade Grandcourt i en
likgiltig ton.
»Opassande!» utropade Gwendolen, i det hon rod-
nade och åter såg pä honom, slagen af förvåning och
ur stånd att för• ögonblicket tänka sig möjligheten, att
hennes man kunde säga en osanning.
»Ja, i synnerhet då lady Mallinger protegerar henne.
Han borde hålla munnen på sig i fråga om henne. Vi
män kunna nog se, i hvilket förhållande han står till
henne.»
»Män, som bedöma andra efter sig sjelfva», sade
Gwendolen, i det hennes rodnad aflöstes af blekhet; men
hon blef strax derpå rädd för sina egna ord.
»Naturligtvis. Och en qvinna bör rätta sig efter
deras omdöme — eljest kan hon utsätta sig för att begå
en grof bock», sade Grandcourt, som visste, att han marte-
rade denna marmorhvita varelse. »Du tar väl Deronda
för ett helgon, kan jag tro.»
»Nej, visst inte», sade Gwendolen, som med en för-
tviflad ansträngning frambesvor sin nästan underbara sjelf-
beherskning och talade i en högljudd, skarp ton. »Han
är endast icke ett fullt så stort vidunder som vissa andra.»
Hon steg upp, sköt utan brådska undan stolen och
gick ut ur rummet, ungefär lika så försigtigt som en
man, som är rädd för att visa, att han druckit mera vin
än vanligt. Hon läste dörren till sitt toilettrum i lås
innanför och satte sig ned, lika blek och lugn, som då
hon lemnade frukostrummet. Äfven i de ögonblick, hon
läst det der giftiga brefvet, hade hon knappast haft
pinsammare känslor än nu. Sedan hon fitt höra, att
Deronda var helt annorlunda, än hon trott honom om
att vara, stod hans bild inför henne som en ohygglig
syn. Den hade gripit henne som en smärta, innan hon
kunde hinna att tänka öfver, om den var dikt eller
sanning, och hvad som ytterligare bidrog att förlama
hennes motståndskraft, var den plötsliga tanken, hur yt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
