Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
sig att få veta, livad hon önskade? Hon besinnade sig
icke derpå — hon hade icke tid att besinna sig derpå.
Om den tanke, som höll på att göra henne vansinnig,
varit ett lefvande väsen, skulle hon velat strypa den,
utan att besinna sig på, hvad som kunde blifva följden
deraf. Hon ringde och frågade, om mr Grrandcourt gått
ut5 då frågan bejakades, befalte hon, att vagnen skulle
köras fram och klädde sig för att åka ut. Derpå gick
hon ned och vandrade fram och åter i den stora salen
som en stum, fängslad person, utan att varseblifva sin
ogen bild i väggspeglarna — utan att gifva akt på nå-
got föremål omkring sig i sitt målade och förgylda fän-
gelse. Hennes man skulle sannolikt upptäcka, livar hon
varit, och på ett eller annat sätt tukta henne; men det
gjorde det samma — hon kunde för tillfället icke vara
rädd för något och icke åtrå något annat än vissheten,
att hon icke misstagit sig i sitt förtroende.
Hon hade Mirahs adress. Snart var hon på väg
till henne i all den eleganta utstyrsel, som hon måste
gå och bära på sitt stackars oroliga lijerta, som klappade
så våldsamt af ovisshet om svaret på en eller annan
fråga, om hvilken hon icke visste, hur hon skulle fram-
ställa den. Hon gaf lika litet akt på, hvad som före-
gick, innan hon fick höra, att miss Lapidoth var hemma,
som den person, hvilken är på väg till en domstol, gif-
ver akt på de förstugor och korridorer, han går igenom.
Hon gaf icke akt på något, förrän hon befann sig i ett
rum med flygeldörrar och hörde Derondas röst innanför
dem. Utan tvifvel var det en aning hos henne, som
bidrog till igenkännandet; men hon var så säker på, att
det var hans röst, som om hon sett honom för sina ögon.
Hon var rädd för sin egen sinnesrörelse och begynte
att knäppa upp sina handskar och åter knäppa igen dem
och bita sig i läpparne, som om det varit en ofantligt
svår sak. I det samma öppnades dörren och Mirah in-
trädde med en fullkomligt lugn hållning och ett vänligt
småleende. Det var en lättnad att se hennes ansigte,
och Grwendolen tvang sig till att småle tillbaka, medan
hon tyst räckte fram sin hand. Medan hon satte sig
och hans röst alltjemt ljöd i hennes öron, började hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
