Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
icko tillåter oss att med likgiltighet tala om en för oss
dyrbar person.
»Säg mig», sade G-wendolen nästan hviskande, i det
hon lade sin hand på Mirahs — »säg mig — säg mig
sanningen. Ni är ju viss på, att han är god? Ni vet
ingenting ondt om honörn? Allt hvad man säger om
honom, är ju osanning?»
Kunde den stolta qvinnan hafva burit sig mer barns-
ligt åt? De besynnerliga orden väckte dock hos Mirah
endast en känsla af högtidlig förtrytelse. Med en plöts-
lig glans i ögonen och med skälfvande stämma sade hon:
»Hvem är det, som talar illa om honom ? Jag skulle
inte tro något ondt om honom, om en engel kom och
sade mig det. Han fann mig, dä jag var så olycklig —
jag ämnade dränka mig — jag såg fattig och eländig ut
— ni skulle ha tagit mig för en tiggerska, och han be-
handlade mig, som om jag varit en kungadotter. Han
förde mig till den bästa bland qvinnor. Han upptäckte
min bror åt mig. Och han högaktar min bror — fastän
äfven han var fattig — ack, nästan så fattig, man kan
vara. Och min bror högaktar honom. Det har inte litet
att betyda» — de sista orden uttalade Mirah med stolt
eftertryck, i det hon kastade hufvudet bakåt — »ty min
bror är mycket lärd och mycket högsint. Och mr De-
ronda säger, att det fins få, som kunna jemföras med
honom.» Hennes varma tacksamhetskänsla hade kommit
hennes förtrytelse att upplåga, men deri blandade sig
också litet judiskt trots, och hennes vrede vände sig ock
mot Gwendolen, derför att denna tycktes hafva tviflat på
Derondas godhet.
Men Gwendolen var liksom en menniska, som för-
smäktat af törst och som dricker det friska vatten, som
vederqvicker och uppfriskar hela kroppen. Hon gaf icke
akt på, att Mirah var ond på henne; hon hade icke klart
för sig något annat, än att Deronda och hans lif icke
mer liknade hennes mans beskrifning, än morgonsolen på
horisonten liknar det med gaslyktornas ljus sig blandande
dagsljuset på gatorna. Äfven Mirahs ord hade hon blott
en dunkel förnimmelse af i den känsla af lättnad, hon
erfor. Hon kunde knappast hafva upprepat dem eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
