Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
förklarat den förändring, som försiggått med hennes
känslor. Hon tryckte Mirahs hand och sade hastigt och
hviskande: »tack, tack!» och derpå steg hon npp och
tilläde, nästan utan att veta hvad hon sade: »jag måste
gå nu — vi träffas åter — den 4:de — jag är er myc-
ket förbunden.» Med dessa ord bugade hon sig meka-
niskt och gick ut, medan Mirah, som öppnade dörren,
förundrade sig öfver detta plötsliga omslag till stolt köld,
som tycktes hafva försiggått i hennes sinne.
Gwendolen var verkligen ur stånd att utgjuta sitt
hjerta i tacksägelser till henne, som förskaffat henne lin-
dring. Hennes lidelsefulla åtrå att höra sin mans om-
döme om Deronda motsagdt, hade knappast blifvit till-
fredsstäld, förrän hon längtade att komma sin väg; hon
begynte att inse, att hon icke var på sin rätta plats och
att frukta för, att Deronda skulle varseblifva henne. Och
då hon väl kommit upp i vagnen igen, såg hon tydligt
för sina ögon, hvad som väntade henne hemma. Då åk-
donet stannade utanför huset på Grosvenor Square, kom
hennes man just gående med en cigarr mellan fingren.
Han kastade den ifrån sig, hjelpte henne ut, och följde
med henne uppfor trapporna. Hon gick in i salen, på
det han icke skulle följa henne ännu längre och beröfva
henne tillfället att draga sig tillbaba till sitt eget rum;
derpå satte hon sig ned med trött min, tog af sig hand-
skarna, strök sig med handen öfver pannan och bjöd till
att så litet som möjligt låtsa om hans närvaro. Men
han satte sig också ned, och det icke långt från henne
— rakt framför henne, så att hon icke, utan att rent
af vända sig bort, kunde undgå att se på honom.
»Får jag fråga, hvar du varit på en så ovanlig tid?»
sade Grandcourt.
»Ja, bevars; jag har varit hos miss Lapidoth för att
bedja henne komma och sjunga hos oss», sade Gwendolen,
i det hon lade handskarne bredvid sig på det lilla bordet
och såg ned på dem.
»Och för att fråga hénne, i hvilket förhållande hon
står till Deronda», och det låg ett så kallt hån i hans
låga stämma, att den förekom den stackars Gwendolen
riktigt djefvulsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
