Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
jungfru och ombytte med samma omsorg som vanligt sin
toilett.
Utan tvifvel hade hennes man haft i sinnet att ut-
öfva en stor verkan pä henne; med tiden skulle hon
kanske låta honom få se en verkan, som var raka mot-
satsen till hvad han åsyftat; men för ögonblicket kunde
hon ingenting annat göra än visa en trotsig tillfredsstäl-
lelse öfver hvad som antagits skola vara henne obehagligt.
Det var snarare en instinkt än någon närmare eftertanke,
som sade henne, att det skulle vara den värsta sjelfför-
ödmjukelse, i fall hon visade tecken till något, som kunde
tolkas som svartsjuka, sedan hon nyss på ett skymfligt
sätt påmints om, att hon med öppna ögon gått in på att
lefva i de förhållanden, hvari hon befann sig. Hon sade.
sig sjelf, att hon denna dag icke hade tid att söka få
klart för sig, hur hon skulle handla i framtiden, blott
så mycket hade hon klart för sig, att hon skulle vara
sin man vuxen i förmågan att icke låtsa om, att det fans
någon speciel orsak till sinnesrörelse. Hon icke allenast
red ut med honom, utan gick oek på middag med hoDom
och gjorde intet för att förändra deras vanliga förhållande
till hvarandra, hvilket aldrig utmärkt sig genom något
synnerligen lifiigt samspråk; kuriöst nog förkastade hon
till och med en näsduk, hvilken hennes kammarjungfru
fuktat med en oriktig parfym — en parfym som Grand-
court en gång förklarat sig icke kunria fördraga. Gwen
dolen ville ingalunda väcka vedervilja hos den man, som
hon hatade; hon ville, att all vedervilja skulle vara på
hennes sida.
Men att vilja jaga bort tankarne på detta sätt var
ungefär detsamma som att försöka prata sig bort från en
susning i öronen. Utan att stänga in sig i ensamheten,
tyckte sig Gwendolen efter nio eller tio timmars förlopp
hafva genomvandrat i en hel labyrint af betraktelser, i hvilka
samma framtidsutsigter gång efter annan framstält sig för
hennes blickar, samma bedrägliga utvägar ideligen pröf-
vats och förkastats, samma tillbakaskyggande för hvarje
nödvändig åtgärd ideligen förnyats. Känslan af att hon
bevakades af ögon, som sågo hennes föregående handlingar
uteslutande i hennes lägsta bevekelsegrunders ljus, utöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
