Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
tiska eller juridiska öron. Och att yrka på äktenskaps-
skilnad! —• Det var en smal sak att sammanställa dessa
ord; men betraktadt från synpunkten af en mot Grand-
court riktad handling, var utförandet ungefär lika möj-
ligt, som det var möjligt att göra honom till en foglig
menniska, som rättade sig efter andras meningar eller
fruktade att väcka andras ovilja. Hur skulle hon begynna?
Hvad kunde hon säga, som icke skulle vara en förka-
stelsedom öfver henne sjelf? »Skall jag då nödvändigt blifva
olycklig», så lydde hennes vilda drömmars bittra omqväde,
»så är det bäst, att jag bär en olycka, som jag kan in-
nesluta inom mig sjelf.» Dessutom sade henne hennes
rättskänsla gång efter annan, att hon icke hade någon
rätt att beklaga sig öfver sitt kontrakt eller att undan-
draga sig att uppfylla det.
Och bland de bilder, som manade henne att åter
underkasta sig, var också alltid Derondas bild. När hon
tänkte sig sig sjelf, skild från sin man, gaf denna föreställ-
ning samtidigt Deronda en förändrad, förbryllande, pin-
sam ställning i hennes medvetande; instinktlikt kände hon,
att skilsmessan från hennes man också skulle blifva en
skilsmessa från honom, och då hon med en blick in i
framtiden såg sig sjelf som en ensam med tvetydiga
blickar betraktad qvinna, erfor hon en pinsam känsla af
blygsel vid tanken på sitt förhållande till honom. Detta
var en olidlig tankeförbindelse. Och livad skulle han
säga, om han finge veta allt? Sannolikt, att hon borde
fördraga, hvad hon sjelf hade förskylt, så framt hon icke
var säker på, att hon kunde blifva en bättre menniska
genom att iakttaga något annat handlingssätt. Och bvad
slags menniska skulle hon bli? — En ensam, lefnadstrött
qvinna, som — äfven i fall hon kunde drömma om att
vinna denna sorgliga frihet — betraktades med ett slags
misstänksamt medlidande. Den »förrymda» mrs Grand-
court skulle bli en ännu ömkansvärdare varelse än Gwen-
dolen Harleth, nödsakad att undervisa biskopsdöttrarna
och underkasta sig mrs Momperts inspektion.
Ett karakteristiskt drag i hennes beteende förtjeDar
att omnämnas. Hon ville icke en gång till se på det
papper, Lush hade gifvit henne, och innan hon ringde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
